Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - XII. Gällivare-Riksgränsen, 1897-1901
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det svenska och det finska järnvägsnätet sammanknutits. I samma riktning
uttalade sig inom första kammaren sådana män som förutvarande statsråden
K. F. WÆRN, P. J. VON EHRENHEIM och generalmajor O. M. BJÖRNSTJERNA,
hvilken sökte bortresonera de befarade följderna af arbetets utförande med
utländskt kapitäl, samt inom andra kammaren vice talmannen A. P. Danielsson.
Från motsidan framhölls, att äfven om styrelsen i järnvägsbolaget skulle
blifva svensk-norsk ingen garanti kunde uppställas för att aktieägarna blefve
detsamma. Till fruktan för utländskt inflytande kom också motviljan mot
ökadt bolagsvälde i Norrland. A. HEDIN i andra kammaren formulerade
dessa farhågor i korthet så, att fick bolaget i sina händer på en gång
malmfälten och järnvägen, så blef det herre öfver Norrbotten. De två
miljonerna, som erbjudits till Norrbottens försvar, syntes en talare i viss mån
erinra om Panamaaffären.
Säkerligen med tanken på de olägenheter, för hvilkas undvikande
riksdagen sju år förut samtyckt till statens inköp af Luleå-Gällivarebanan,
enades också bägge kamrarna om antagandet af K. Lundebergs med fleras
reservation, i första kammaren med 63, i den andra med 115 röster. För
utskottets förslag afgåfvos i första kammaren 46, i den andra 95 röster.
Riksdagens beslut i frågan erhöll alltså följande diplomatiskt affattade
lydelse:
Då en järnväg från Gällivare till Västerhafvet - under antagande att
förutsättningarna för malmbrytning i större skala i Luossavare och
Kirunavare grufvor visa sig riktiga - måste blifva af betydande ekonomiskt
gagn för öfversta Norrland;
då öfre Norrlands kulturella utveckling i väsentlig grad är beroende på
ökad industri därstädes;
då en landsdels framåtskridande i välmåga och kraft otvifvelaktigt
bidrager till hela landets bästa;
samt då det enligt riksdagens tanke är ett villkor för ett framgångsrikt
försvar af Norrland, att där finnes en talrik och burgen bofast befolkning,
som kan uppställa en större truppkontingent än för närvarande, hvarigenom
afsändandet af trupper dit från andra landsdelar till dessas fara kan
inskränkas:
anser riksdagen anläggandet af en järnväg från Gällivare till Ofoten
kunna på goda grunder ifrågasättas. Denna järnväg, som obestridligen
komme att få internationell karaktär och som utgör fortsättning af en
statsbana, bör dock ej få byggas af enskilda, dels af politiska och strategiska
skäl, dels emedan svårighet alltid finnes att med säkerhet förebygga banans
öfvergång i utländska händer, äfven om staten förbehåller sig inköpsrätt.
På dessa grunder bifölls det kungliga förslaget att anvisa 40 000 kr till
undersökningar, på villkor att dessa jämväl afsåge att utröna, huru staten
skulle bereda sig garanti för att malmbrytningen icke till skada för statens
trafikinkomster för mycket inskränktes eller rent af afstannade.
Det var länge sedan kamrarna hört järnvägsdebatter af sådan omfattning
och betydelse som vid 1897 års riksdag, men de skulle snart få upplefva
än mer i den vägen vid frågans återkomst följande år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
