Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - XIII. Boden-Morjärv och Morjärv-Lappträsk, 1897-1906
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Statsutskottet ansåg frågan om landsvägsanläggningen böra tillsvidare
anstå - hvilket också blef riksdagens beslut - men tillstyrkte
järnvägsanläggningen, ehuru ej efter regeringens förslag utan öfver Hasafors, såsom
i en motion yrkats.
En del utskottsreservanter hade förordat det begärda järnvägsanslaget endast
under villkor, att riksdagen anvisade eller afsatte medel till Bodens befästande.
Denna sammankoppling rönte dock gensägelser inom kamrarna, och
befästningsfrågan föll vid denna riksdag för att först år 1900 finna en lösning efter
regeringens önskan. I afseende på själfva järnvägsfrågan kunde förutom de
militära betänkligheterna äfven framhållas det faktum, att redan hälften af
landets statsbanor, efter längden räknadt, föll inom Norrland och att just
denna omständighet var orsaken till trafikafkastningens försämring å rikets
hela bannät under den senaste tiden. Trots banans dåliga finansiella
utsikter och trots den år 1894 ganska allmänt hysta förhoppningen, att
uppåtgående stambanan skulle stanna vid Boden, segrade emellertid hänsynen
till rikets nationella intressen och nödvändigheten att försvenska de 20 000
finsktalande gränsborna i Torneådalen. Inom första kammaren antogs
Niemiforslinjen, inom andra kammaren Hasaforslinjen, trots krigsministern
friherre A. E. Rappes och hans blifvande efterträdare landshöfding
Crusebjörns försvar för det kungliga förslaget. I den gemensamma voteringen
segrade emellertid det kungliga förslaget med 199 röster mot 163. På
enskildt förslag bifogades det villkor, att entreprenadsystemet så mycket som
möjligt borde användas vid utförandet.
Enligt regeringens förslag beviljades till arbetets fullföljande år 1898
ytterligare 1 300 000 kr, 1899 en miljon och 1900, 771 000 kr. Med detta
anslag var banan afsedd att fullbordas, men i följd af oberäknade
prisstegringar måste år 1901 anvisas ett tilläggsanslag af 652 000 kr, hvarpå banan
Boden-Morjärv år 1902 öppnades för allmän trafik. Hela byggnadsanslaget
till denna bana, 5 023 000 kr, hade anvisats å riksstaten.
Under utförandet af de norrländska statsbanorna hade alltjämt betydande
hänsyn tagits till de militära krafven, och det var onekligen i sin ordning,
att denna synpunkt fick göra sig alltmer gällande, ju mer man närmade sig
riksgränsen. Under åren 1900 och 1901 företogs också omfattande
utredning rörande de sträckningar, som ur försvarssynpunkt sedt kunde
ifrågasättas för norra stambanans framdragande till Torneälf. Resultatet häraf
blef en linje, som från Morjärv framgick i nästan rak östlig riktning till
trakten af Karungi by i Karl Gustafs socken - 2 1/2 mil norr om Haparanda
- och därifrån söderut på 2-3 kms afstånd från Torneälf till midt för
Jylhäkoski, där älfven lämpade sig för en öfvergång. Under medverkan af
militärisk myndighet upprättades sedan genom järnvägsstyrelsen fullständig
plan med kostnadsförslag för en järnvägsanläggning mellan Morjärv och
Karungi.
Enligt järnvägsstyrelsens mening var det af största vikt att oförtöfvadt
utföra denna sista nordliga länk i stambanekedjan, hvarom också redan vid
1902 års riksdag motionerats. En sådan anläggning vore nödvändig ej blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
