Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 2. Perioden 1888-närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsbanenätet tillväxte i omfattning och trafikintensitet alltmera kräfde en
tillfredsställande lösning. Kommittén syntes hafva tänkt sig den ökade
inspektionen förverkligad genom en förmedling af distriktsinspektion -
distriktschefernas beklädande med inspektionsmyndighet för samtliga
afdelningarnas vidkommande - och afdelningsinspektion - ökad
inspektionsverksamhet från styrelseledamöternas sida. Begränsning af distriktschefens
ingripande i öfriga afdelningsföreståndares verksamhet till hvad skäligt och
nödigt vore syntes styrelsen i själfva verket vara en oeftergiflig förutsättning
för att den af kommittén föreslagna ordningen för linjeförvaltningens
ledning och öfvervakande skulle kunna lämna ett godt resultat och icke i stället
gifva anledning till ständiga slitningar mellan afdelningscheferna.
Icke mindre nödigt vore, att gränsen mellan öfverdirektörernas och
distriktschefernas myndighet i fråga om linjeförvaltningen tydligt bestämdes.
Det hade just varit farhågor för förvecklingar i detta hänseende, som
föranledt 1868 års riksdag att afslå förslaget om anställande af särskilda
distriktschefer. Då emellertid enligt kommitténs förslag distriktscheferna ej
skulle utgöra någon särskild förvaltningsinstans mellan styrelsen och
afdelningscheferna å linjen och då alla order, genom hvilka öfverdirektörerna
ägde att meddela nödiga detaljbestämmelser för omedelbar tillämpning af
styrelsens beslut eller gällande reglementen o. d., skulle ställas till
distriktsförvaltningen såsom sådan, i följd hvaraf de komme att, innan de nådde
vederbörande afdelningsföreståndare, passera distriktschefen, syntes faran för
kollisioner mellan öfverdirektörernas och distriktschefernas verksamhet med
afseende å linjeförvaltningen vara undanröjd, helst i fråga om själfva
inspektionen någon sådan kollision ej syntes kunna uppkomma, då
öfverdirektörens inspektion blefve dels väsentligen en fackinspektion och dels i alla
händelser öfverordnad distriktschefens.
Af hvad sålunda blifvit anfördt framginge - yttrade styrelsen - att
styrelsen icke ansåge sig böra motsätta sig det i fråga om distriktsförvaltningens organisation framställda förslaget, i hvad det väsentliga anginge.
Ur principiell synpunkt sedt måste detta förslag visserligen betraktas såsom
en blandning af de båda förut omförmälda systemen för linjeförvaltningens
ledning och öfvervakande, och då, att döma af uttalandena vid
Londonkongressen, centralisationssystemet syntes vara det, som vunnit det allmännaste
erkännandet, samt frågan om järnvägsadministrationens lämpligaste
organisation skulle göras till föremål för pröfning af statsmakterna, kunde det
synas, som om styrelsen med dess ståndpunkt till frågan bort utarbeta ett
nytt, efter verkets dåvarande utveckling afpassadt organisationsförslag,
konsekvent byggdt på principen af centralisation. Att styrelsen ej så gjort
hade sin grund förnämligast i två omständigheter. För det första kunde
man nämligen ej för det dåvarande bedöma, hvilken inverkan ett
genomförande af det å bane bragta förslaget om inrättande af ett statsdepartement
för kommunikationsväsendet kunde komma att utöfva på styrelsens
sammansättning och därigenom indirekt på dess ställning till linjeförvaltningen.
Och vidare företedde centralisationssystemet i sin senaste form eller det
nya preussiska systemet åtskilliga märkliga nyheter med afseende å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
