Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - II. Personalförhållanden, järnvägsrådet m. m. - 5. Järnvägsadministrationens ställning i statsförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
järnvägstrafiken under nästkommande år dels för drift och underhåll, dels för
nya byggnader och anläggningar och dels för nya inventarier samt äskade
ett förslagsanslag af trafikmedlen till deras betäckande. Då i några fall
sådana nya byggnader och anläggningar, hvilkas behöflighet enligt 1869 års
bestämmelser borde af riksdagen pröfvas, ansågos böra utföras med extra
anslagsmedel, gjordes särskild framställning om sådana medels anvisande,
något som äfven ägde rum i fråga om en del anskaffningar af rullande
materiel. Vid beräkningen i statsverkspropositionen af statsverkets
inkomster upptogos åter järnvägstrafikmedlen med deras kalkylerade bruttobelopp.
Stadgandet att riksdagen skulle besluta de villkor i afseende å kostnaden,
hvarunder anslutning till statsbana finge äga rum för privatbana,
tillämpades från början så, att af riksdagen äskades anslag till de anordningar, som
erfordrades för att kunna vid en statsbanestation mottaga en tilltänkt
privatbana. I sammanhang med att den uppfattningen alltmera gjorde sig
gällande, att privatbanorna själfva borde vidkännas ifrågavarande kostnader,
upphörde man dock att i dylika fall göra särskild framställning till riksdagen.
I skrifvelse den 22 maj 1877 uttalade riksdagen bland annat, att
riksdagen funne det oegentligt att i riksstaten upptoges såväl
bruttoinkomsterna af järnvägstrafiken som utgifterna för samma trafiks drift och
underhåll. Järnvägstrafiken syntes nämligen böra betraktas såsom en utom
statsförvaltningen stående industri, hvars omkostnader icke lämpligen borde, på
sätt ägde rum, år efter år skenbart stegra utgifterna. Vida lämpligare vore
det enligt riksdagens åsikt, om med iakttagande däraf, att arfvodesstaten
för trafikpersonalen dädanefter som dittills blefve af Kungl. Maj:t och
riksdagen reglerad, i riksstaten allenast intoges den behållna inkomst, som
staten kunde för året af järnvägstrafiken påräkna, därvid föregående års
nettovinst kunde läggas till grund för beräkningen. Riksdagen anhöll förty att
Kungl. Maj:t ville låta tillse, huruvida icke i en blifvande riksstat måtte
kunna af järnvägstrafikmedlen upptagas allenast den behållning, staten kunde
för året påräkna af samma trafik.
Med anledning af denna anhållan föreslog Kungl. Maj:t i proposition
till 1878 års riksdag att icke vidare bland anslagen under sjätte
hufvudtiteln upptaga och beräkna det för statens järnvägstrafik erforderliga belopp,
och bifölls denna Kungl. Maj:ts framställning af riksdagen under uttalande
att, på sätt Kungl. Maj:t jämväl i propositionen föreslagit, frågor om
ändring i de af Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt antagna
aflöningsgrunderna fortfarande borde underställas riksdagens pröfning. I sammanhang
härmed uppfördes inkomsttiteln järnvägstrafikmedel i riksstaten med
trafikinkomsternas beräknade nettobelopp.
Sedan dess hafva de framställningar, Kungl. Maj:t till riksdagen aflåtit
angående nya byggnader och anläggningar samt anskaffning af rullande materiel
vid de trafikerade järnvägarna, i regel afsett de erforderliga medlens
anvisande genom extra anslag, som antingen uppförts å riksstaten eller ock
anskaffats medels upplåning.
Med föranledande däraf att de stadganden, som år 1869 fastställdes för
att bestämma, när i fråga om nya byggnader och anläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
