Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statistisk historik. Af Milkontrollören G. A. H. d'Ailly - Öfversikt af trafiken å statens järnvägar samt det ekonomiska resultatet af densamma under åren 1856-1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtidiga utveckling meddelas i samma tabell jämväl antal
tillryggalagda tåg- och vagnsaxelkilometer.
Växlingarna i transportrörelsens intensitet framgå af tab. 10 och 11, som
angifva tåg-, vagnaxel- och tonkilometer samt ton egentligt gods, allt pr
bankilometer.
Tabellerna utvisa, att under tioårsperioden 1896-1905 intensiteten i
såväl tåg- som vagnrörelsen ökats med omkring 50 %, under det att
densamma med afseende på transporten af nettolast öfverhufvud och egentligt
gods ökats med resp. 89 och 90 %. Motsvarande ökning i transportarbetets
tarabelopp utgjorde 79 % och i dess bruttobelopp 81 %.
Kol. 7 i tabell 10 upptar vagnsaxelkilometer pr tågkilometer och visar
sålunda for hvarje år tågens medelstorlek, hvilken öfver hufvud taget
befinnes hafva varit stadd i långsam men stadig tillväxt, i det att det i
medeltal af hvarje tåg framförda antalet vagnsaxlar stigit från 24,0 år 1862 till
38,7 år 1905.
Af kol. 3 och 9 i tabell 11, som angifva ton resp. tonkilometer pr
invånare, framgår bland annat, att år 1895 på hvarje individ kommo 0,81
ton och 91 tonkilometer mot 1,76 ton och 207 tonkilometer år 1905,
utvisande en ökning under tioårsperioden af 117 resp. 127 %.
Tabell 12 upptar vagnaxelkilometer och tonkilometer il- och fraktgods
pr bankilometer å de särskilda bandelarna under åren 1896-1904.
Föreliggande statistiska uppgifter hafva ej medgifvit att föra tabellen
längre tillbaka i tiden, och siffrorna för år 1905 äro ännu ej tillgängliga.
Med bortseende från de norrländska malmtransporterna, hvilka naturligen
i detta afseende ställa linjerna Malmberget-Luleå och Gällivare-Riksgränsen
utom täflan, äger den lifligaste godsrörelsen rum å linjerna
Ånge-Storvik och Storvik-Stockholm samt å västra, östra och södra
stambanorna. Skillnaden i trafikintensitet under år 1904 å dessa linjer var
ganska obetydlig, i det att östra stambanan, som med sina 253 000 tonkm
pr bankilometer stod lägst, endast kom 16 % under södra stambanan,
hvilken hade att uppvisa det högsta talet, 302 000 tonkilometer.
Hvad åter beträffar snabbhet i utveckling af denna trafik står linjen
Ånge-Storvik främst med en ökning sedan år 1896 af 142 %, under det
att östra stambanan, som kommer närmast i ordningen härutinnan, har
att uppvisa omkring hälften så stor eller 73 %. Därefter komma södra
stambanan och linjen Storvik-Stockholm med resp. 58 och 54 % samt västra
stambanan med endast 39 %. I jämförelse med anförda linjer är
godsrörelsen å nordvästra stambanan eller linjen Laxå-Charlottenberg och å
västkustbanan ganska svag, i det att de med resp. 115 000 och 112 000
tonkilometer pr bankilometer år 1904 ej nådde ens till hälften af hvad den
svagaste af ofvan anförda linjer kunde prestera.
Diagram 12 åskådliggör godstrafikintensiteten under år 1904 å hela
bannätet, sönderdeladt i sträckorna mellan de viktigare stationerna, och i
diagram 13 lämnas en grafisk framställning af antal tonkilometer egentligt gods.
pr bankilometer i medeltal för samtliga linjer för tiden 1862-1905, äfvensom
fr. o. m. år 1887 i medeltal för linjerna norr och söder om Storvik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
