- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
174

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En slipers varaktighet i spåret är beroende dels af virkets beskaffenhet,
dels af den mekaniska åverkan å sliprarna, som uppkommer vid spårets
riktning och omspikning. Sådan justering af spåret förekommer särskildt
ofta å bandelar, där kölden har menlig inverkan på spårets läge. Någon
viss tid för en slipers användbarhet i spåret kan därför icke angifvas, men
varaktighetstiden kan anses vara omkring 8 år för furusliper. En hel del
sliprar kunna emellertid användas betydligt längre tid.

Slipersutbytet vid statens järnvägar var under femårsperioden 1899—1903
af följande omfattning.

År 1899 utbyttes ...................... 632,490 sliprar

» 1900 » ..................... 614,107 »

» 1901 » ..................... 638,483 »

» 1902 » ..................... 618,150 »

» 1903 » ..................... 636,627 »

Det är således betydliga virkeskvantiteter, som åtgå endast för
statsbanornas förseende med sliprar, och kostnaderna härför äro ganska väsentliga
samt blifva allt större i samma mån priset å sliprarna stegras. Detta har
nämligen under årens lopp höjts ganska afsevärdt. Under det att för västra
stambanan sliprar kunde erhållas för 75 å 90 öre pr styck, betinga de nu
1 kr 50 öre å 1 kr 75 öre och till och med mera å leveransplatserna. I
samma mån statsbanenätet tillväxer blir det därför nödvändigt att söka öka
sliprarnas varaktighet för att såmedels minska kostnaderna för denna
viktiga del af underhållet. Men det är icke allenast med hänsyn till
järnvägarnas driftkostnad, som det är nödvändigt att söka minska åtgången af
det för dem erforderliga virket till sliprar, utan äfven ur nationalekonomisk
synpunkt är det af vikt att så mycket som möjltgt spara våra skogar.
Iinpregnering af sliprar har därför numera i rätt afsevärd utsträckning
kommit till utförande. Den omfattning slipersimpregneringen erhållit vid statens
järnvägar framgår af följande beskrifning.

IMPREGNERING AF SLIPRAR.

För att skydda sliprar mot för hastig förruttnelse och därigenom minska
kostnaden för banunderhållet användes metoden att genomdränka dem
antingen med metallsalter såsom kvicksilfverklorid, zinkklorid och
koppar-vitriol eller ock med kreosothaltiga vätskor. Redan vid de första
statsbanornas anläggning insågs nödvändigheten af att på detta sätt söka
erhålla större varaktighet hos järnvägssliprar. Genom öfverste Ericsons
försorg blef allaredan år 1858 på försök virkesimpregnering verkställd af den
i Sverige varande franska ingenjören H. Mathis, därvid användes den af
doktor Boucherie uppfunna metoden, hvilken bestod däri, att en
koppar-vitriollösning inpressades i virket under ett relativt svagt tryck.
Impreg-neringen utfördes då å ett mindre parti telegrafstolpar af furu och gran.

Sedermera uppdrog öfverste Ericson år 1862 åt dåvarande kaptenen vid
väg- och vattenbyggnadskåren G. Nerman att i Frankrike och Tyskland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:10:32 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sj50/2/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free