Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till yttertaks täckning användes dels vanlig dels zinkgalvaniserad
järnplåt såväl slät som vågformig (korrugerad) samt gedigen zinkplåt. Alla dessa
plåtsorter angrepos mer eller mindre skarpt af stenkolsröken, den
schle-siska zinkplåten mest och den belgiska, af råämne från Åmmeberg i Närke,
minst. Sannolikt skulle torfbränsle i stället spara de många plåttaken.
Tak med tegel på underlag af bräder var, om än i ringa mån, eldfarligt
samt visade sig rätt dyrt och blef, lagdt på läkt med understrykning, föga
varaktigt i synnerhet nära banan, enär lokomotiv och tåg under gång
orsakade skakningar. Några nyare modeller af taktegel erbjödo dock flera
fördelar.
Engelsk skiffer användes högst ringa och endast i järnvägsbyggandets
böljan. Den blef oaktadt sin lätthet, som medgaf billigare underbyggnad,
alltför dyr och kunde löskastas af storm. Däremot visade sig den s. k.
kopparskiffern från Fredriksberg i Småland särdeles bra och användes rätt
mycket. Takskiffer från Hällan i Dalsland och från Glafva i Värmland
visade sig i viss mån af utmärkt beskaffenhet, men alltför tung och
något ojämn. Emellertid har det å privata hus konstaterats, att skiffer från
sistnämnda ställen, sakkunnigt lagd och fastad å bräder med styf
underbyggnad och med tätt mellanlag närmast under skiffern af dubbel näfver,
erbjuder sekellång varaktighet.
Takspån, som i början användes för sin lätthet och billighet, förbjöds
dock snart, emedan spånen, ehuru preparerad mot antändning, befanns så
eldfarlig, att dess användning kunde tillåtas endast i ringa mån och å
enstaka belägna stugor och uthus.
Takpapp från Munksjö, och mot slutet äfven från Fiskeby, blef mycket
använd. Papptak med svart anstrykning visade sig mindre varaktigt;
genom solhettan afdunstade snart de bindande oljeämnena, hvarför den svarta
ytan, i synnerhet åt solsidan, stundom beströks med hvit kalkfarg.
Slutligen erhölls från Munksjö en röd takfarg, hvilken, som det ville synas,
var af utmärkt beskaffenhet och erbjöd ett särdeles behagligt utseende.
Pappen var lätt att transportera och snart pålagd, och väl anbragt och
underhållen ägde den rätt lång varaktighet. Slutligen kunde den
öfver-täckas med takplåt, då pappen gjorde stort gagn, emedan den skyddade
plåtens undersida från rimfrost och kondensering, däraf plåten annars
skadades äfven på den sidan, som svårligen kunde underhållas.
Förhydningspapp, tjärad och otjärad, nyttjades med fördel vid
trähusbyggandet och kunde i vissa fall medföra virkesbesparing.
O
Åtskilliga ny uppfunna anstryknings- och konserveringspreparat m. m.
som erbjödos visade vid afprofningen i allmänhet icke något värdefullt
praktiskt resultat. Bland nyare sorters byggnadssmide må anföras de
Sö-rensenska låshandtagen och golflFjädrar för fasthållning af uppslagna
dörrar samt diverse beslagsartiklar till dörrar och fönster m. m.
Svenska materialier och effekter brukades med högst få och nödtvungna
undantag, bland hvilka senare må nämnas: järnbalkar, emedan sådana till
en böijan icke kunde tillverkas inom vårt land, vidare utmärkt danskt gult
tegel samt belgisk zinkplåt och tjockt glas af flera olika sorter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
