Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
respektiva arbetsmaskiner, hurusom senare ångkraften fick elektriciteten till
hjälp i så måtto, att en ångmaskin dref en elektrisk generator, från hvilken
ström öfverfördes till elektriska motorer, som i sin ordning medels remmar
och axelledningar drefvo hvar sin grupp arbetsmaskiner, och hurusom
slutligen den elektriska kraften — såsom vid centralverkstaden — tillföres från
vattenkraftsstationer och medels motorer direkt utan mellantransmissioner
drifver de olika arbetsmaskinerna.
Det förra systemet i afseende å den elektriska kraftfördelningen hafva
vi i det föregående gifvit benämningen gruppdrift och det senare
enkeldrift. Det förra är tillämpadt vid Lifjeholmen och Boden, det senare i
Örebro.
Redan innan centralverkstaden kom till utförande, hade genom kontrakt
med Örebro elektriska aktiebolag det första behofvet af elektrisk kraft
utgörande 60 hkr tillförsäkrats verkstaden för ett årspris af 70 kr pr hkt.
När sedermera behof af ytterligare kraft visade sig befanns det vara
fördelaktigare att träffa aftal med Karlslunds kraftstation belägen 6,6 km från
Örebro. Kontrakt upprättades år 1901 för 10 år om leverans af minimum
40 och maximum 120 hkr till pris af 65 kr pr hkt, hvartill kommer 5 %
tillskott, som beräknas utgöra ledningsförluster till centralverkstaden, där
kraftförbrukningen uppmätes.
Sålunda förses centralverkstaden med drifkraft från tvenne
kraftstationer i form af elektrisk växelström och då denna från båda stationerna är af
samma spänning (3,500 volts hufvudspänning), så ordnades på det sätt, alt
den ena kraftkällan utgör reserv för den andra. Strömmen införes på
särskilda högspänningsledningar till ett gemensamt apparatrum, beläget i
plåt-slagareverkstadens sydvästra hörn (se fig. 347) samt afdeladt i två våningar
med transformatorerna i öfre och fördelningstaflorna jämte mätinstrumenten
för uppmätning och kontrollering af strömmen i den nedre.
Transformatorerna äro 6 till antalet, 3 för hvardera strömkällan, och äro levererade af
Allmänna svenska elektriska aktiebolaget i Västerås med 40 hkrs kapacitet
för hvaije och med 96 % verkningsgrad för ett pris af 1,850 kr pr styck.
Genom transformatorerna reduceras strömmen till 190 volts hufvudspänning
eller 110 volt pr fas, och från fördelningstaflorna utsändes strömmen med,
sagda spänning till de skilda verkstäderna, där den användes alltefter
behof vare sig till kraft eller ljus.
Denna låga arbetsspänning medför gifvetvis en ökad
genomskärnings-area på ledningstrådarna och däremot svarande ökad anläggningskostnad,
men denna uppväges till fullo af den minskade fara, för hvilken arbetaren
är utsatt i form af elektriska stötar i verkstäderna vid användning af de
transportabla elektriska arbetsmaskinerna eller genom obetänksamt
vidrörande af blanka trådar.
Sedan spänningen fastställts och tiden kommit för anskaffning af
arbetsmaskiner för det nya företaget gjorde sig olika meningar gällande,
huruvida det hittills pröfvade systemet med gruppdrift skulle användas eller
fullständig enkeldrift införas. För frågans lösning utsände järnvägsstyrelsen
en ingenjör till utlandet, men något vidare material till frågans belysande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
