Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en olycksalig evighet, äro väl de dina värmer?
Alskar du dem, såsom vänner? Kan ditt hjerta vara
bundet vid dem som vid vänners hjerta? Äro de
dina vänner för det att du känner dem? Till
vänskap erfordras ju en viss öfverensstämmelse i
tänkesätt, sinnelag, begär, känslor. Kan en sådan
öfverensstämmelse ega rum emellan den dygdige och
den odygdige? Finner du en sådan
öfverensstämmelse emellan ditt hjerta och sådana odygdige
menniskors hjerta, så är du ju sjelf lika lastfull som
de, och minnet af desse vänners brottsliga
utsväfningar och dina smärtfulla känslor vid dessa
utsväfningars olycksaliga följder blef då ett naturligtt
straff för denna onda, lastvärda vänskap. Nej, min
vän! jag känner ditt hjerta för väl; du har icke
sådana vänner, du kan icke hafva dem. Nog
känner du sådana menniskor; ty hvem är det, som ej
känner någon odygdig? Men sådane lastfulla
menniskor äro icke dina vänner, ditt hjerta är icke
fästadt vid deras; du älskar dem icke med öm
tillgifvenhet; du lemnar dem utan oro, ty ditt hjerta
har aldrig varit bundet vid deras, likasom du här
i lifvet ser sådana menniskor resa bort utan att du
vidare tänker på dem, utan att du vidare
bekymrar dig om deras öde. Om du ock skulle i
evigheten erinra dig sådana menniskor, sådana dygdens
och religionens föraktare, så lär du visst icke tänka
pä dem med oro och saknad; du öfverlemnar dem
åt Skaparens barmhertighet och åt det öde, som
de bereda sig sjelfve. Om du, medan du är häri
lifvet, ser ssådane menniskor dö bort i deras ond-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
