Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Bönderna och deras vårdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig 1 iirtror cn l>y. Den synes mig vara .så vacker, såsom om den
vore af porslin, dag ser en regelbunden rad stugor med skära,
af-rundade nedhängande tak, och nedanför dessa en ravin, som löper ned
i Don, mot hvilkon hopade snödrifvor likasom glida ned i fint mejslade
former. Och alla konturer äro likasom uppmjukade af den
genomskinliga frostdimman.
dag hade att gå genom denna by och började vandra ned mot
en bro, som var slagen öfver Don. Från andra sidan kom mig en
liten gestalt raskt till mötes. Snart igenkände jag i den en liten flicka
af omkring 10 år. Då hon kom mig så nära, att hon kände igen
mig, framsade hon med späd och barnslig röst de inlärda vanliga
tilltalsorden: »Jag kommer till ers nåd.» — > livad vill du?» — »Min
mor håller på att dö.» — »Kom, jag skall följa dig.»
\\ gingo upp för den branta sluttningen, och ju närmare vi
korarno till byn, ju mer försvann den vackra synvillan. Till en början
såg jag, att från somliga tak hade redan halmen nedtagits, så att
endast stommen stod kvar, liknande afgnagda benrangei. Derpå
framträda under de framskjutande taken stugornas väggar, mer än till
hälften begrafna i snö. I dessa snödrifvor äro gräfda öppningar, som
leda till små frosthöljda fönster, hvilka nästan helt och hållet höljas
bakom högar af smuts och afskräde. Yi komrno in i sista stugan på
gatan. Den var af tegel. Dess egare hade byggt den under ett godt
år. För närvarande lider man mycket mera i dessa hus än i
trästugor. Inne i stugan var mörkt, fuktigt, kallt och kvaft. Jag
erinrade mig, att dagen förut hade en liten flicka kommit från detta
hem oeh bedt om pengar »till gasen», d. v. s. till fotogen. Jag
vägrade henne. De måste då vända sig till en rik bonde i samma
by för att låna fotogen. Flickan tog ett kärl och sprang ut,
smällande igen dörren efter sig. Då mitt öga vant sig vid dunklet der
inne i aftonskymningen, kunde jag urskilja föremålen i stugans inre.
Dörrar, fönster, vrår och sprickor i taket samt väggarnes nedre del
voro betäekta med rimfrost. Det öfriga af taket oeh väggarnes öfre
delar, der något värme bibehållits från föregående dag, voro våta, och
det droppade och rann på sina ställen ifrån dem. På ugnen låg en
hög trasor och gamla kläder. Derifrån hördes ett ljud midt emellan
stönande och snarkande; från ett annat håll nådde mig ett doft ljud,
men jag kunde ej urskilja hvarifrån. På bänken kunde jag ieke se
någon. Flickan kom tillbaka oeh tände ljus. »Hvar är din mamma?»
frågade jag henne. — »Inne i ugnen, och far ligger uppe på ugnen.»
Hon tog bort locket till ugnen och stack hnfvudet in i
öppningen och ropade på sin mor: »Mamma, kom ut, barin är här.»
Jag kände denna familj sedan någon tid tillbaka. Flickan var
icke deras barn utan oäkta dotter till en soldathustru och barnbarn
till gumman. Hon kallade gumman mamma, emedan hon uppväxt
under hennes vård. »Gumman höll på att dö», d. v. s. hon var sjuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
