Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Ödets växlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 240 -
kunde tro, att de två kadetterna ej blott krupit in i
de två sicilianernas kläder, utan även i deras skinn.
Jack bjöd armen åt de båda damerna och förde dem
ned i trädgården, för att don Rebiera skulle kunna
berätta för Gascon slutet av sin långa historia utan
att vidare avbrytas, och då de åter tagit plats i
lusthuset, underhöll han damerna med berättelsen om
sin kryssning efter skeppets uppbringande. Agnese
var snart fri från sin förlägenhet, och Jack var
barmhärtig nog att icke oftare anspela på händelsen i
kajutan, som hon mest fruktade för. Efter middagen,
då familjen enligt vanan dragit sig tillbaka för att
hålla siesta, gingo Jack och Gascon, som i vagnen
fått nog av sömn, ned i trädgården.
- Nå, Ned, sade Jack, önskar ni er ännu tillbaka
ombord på Harpy?
- Nej, svarade Gascon, nu ha vi kommit på
fötter igen, om vi också blivit skakade som ärter i en
skallra. Vad lilla Agnese är för en förtjusande
varelse! Hur besynnerligt, att ni skulle träffa henne här
igen och att vi just skulle komma hit!
- Vårt öde förde oss just hit på en vagn, men
det kan också bringa oss till galgen med samma
skjuts.
- Ja, om ni följer den filosofi, ni bekände er till
i morse, då vi vaknade.
- Det gör detsamma, jag vill bli hängd, om jag
ej har rätt.
- I stället för att diskutera med er skall jag i stal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
