Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Ödets växlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 239 -
Agnese sprang upp och ilade bort för att dölja sin
förvirring, ävensom att för sin far omtala, vem som
var deras gäst.
Ehuru don Rebiera icke slutat sin berättelse, förde
dock Agneses budskap, som hon andtruten
över-bragte, sällskapet tillsammans, och Jack mottog allas
tacksägelser.
- Ingalunda tänkte jag, sade den gamle ädlingen,
att jag så i dubbelt hänseende skulle bliva er
gäldenär, signor. Ni hava båda att befalla över mig. Mina
söner äro i Palermo, och jag hoppas, att ni vilja
skänka dem er vänskap, när ni ledsnat vid vistelsen hos
oss.
Jack gjorde sin artigaste bugning och betraktade
sina kläder, som han för att göra Gascon till viljes
rivit i trasor, med en axelryckning, liksom antydande,1
att de ej voro utrustade för ett längre uppehåll.
- Jag tror säkerligen, sade Agnese till sin far, att
mina bröders kläder kunna passa dem; det finnes
tillräckligt därav i garderoben.
- Ja, vilja ni, signori, hava den artigheten att
begagna dem, till dess ni hunnit skaffa er nya?
Kadetter äro stundom mycket artiga; de följde
don Rebiera och voro så artiga att taga på sig rena
skjortor, som tillhörde don Filippo och don Martino,
och ävenså att ikläda sig deras bästa byxor, västar
och rockar, korteligen, de voro så artiga att förse
sig från topp till tå.
Efter dessa artigheter gingo de ned igen och voro
så fort förtrogna med sina nya skepnader, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
