Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Nå, i da’ har pojken styrt båten för förste
gången... Å, vet du, han bar sej inte illa åt!”
”Nej, dä kan en säja å inte ljuga”, tillade
svågern; ”han bar sej bättre åt än mången
femtonåring.”
”Gu’ bevare! Lemna styret åt en barnunge!
Att du inte har vett i dej!” ropade Elin,
förbittrad och vände sig till mannen.
”Ja, du må tro, Bengt har nog ha’tt ett sjå
mä pojken för å kunna hålla’n ifrå’ styrpinn’ så
länge han gjort”, sade brödren, urskuldande.
”Ja, dä ha vuret mä honom å styrpinn’ som
mä pojken på Inland å tömmen”, tillade Bengt.
”Får ja’ köra! gnyr den. Får ja’ styra! gnäller
skärgårdspojken... Jo, di ä sej lika.”
”Utå Ville blir dä en rask fiskare en gång
så mycke ä säkert”, menade Kalle.
”Ja, om inte Bengt dränkt’en långt inna’
dess”, mumlade Elin halfhögt.
Här afstannade samtalet. Karlarne gingo ner
i sjöboden för att styra med fiskredskapen. Elin
satt qvar i stugan. Hvad hon sist hört oroade
henne djupt, och då hon såg framför sig och
tänkte på framtiden, uppfyldes sinnet af mörka
aningar; det var, som om något ondt hängt öfver
henne.
Det var tidigt en morgon några veckor senare.
Då och då tittade en blek höstsol in uti stugan
på Måseskär men detta endast för en stund, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
