Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara varit vestli7, hade de väl gått an ... Nu får
vi sjön på sida. Gu7 vet, hur de ska gå...”
77Ja7 rä7ss, du räcknat penga7 ifrå’ dej för
tidi7t, eller hva tror du?” svarade kamraten med
ett godmodigt leende.
”Ja, ja’’ rä’ss däsamma; vi hade inte di der
gråsäla för-ut för inte.”
”Nå, än den rö7e hunn’ då? Tror du intejar
mötte dä aset, när ja7 ga7 mej hemifrå7, fast ja7
inte ville säja någet.”
Här afstannade samtalet, och de båda männen
fortsatte med sin rodd. På en gång hördes ett
häftigt brak, och med detsamma tumlade. Nils
baklänges öfver toften.
Vid det välkända ljudet blef Pelle dödsblek:
kamratens åra hade sprungit; nu var all vidare
rodd öfverfiödig; han drog tyst in sin och sjönk
tillsammans med öfverdelen af kroppen hvilande
på annbågarne, som voro stödda mot knäna.
Tankarne flögo ovilkorligen till hemmet med ett
ängsligt: hur ska de7 nu bli? Detta dock för ett
ögonblick, ty nu hörde han Nils7 röst bakom sig
med det gamla skämtande tonfallet.
”A der sitter du å ids inte en gång komma
å hjelpa mej upp! ... Aj, aj !. . . Ja7 rä7ss ja7 bröt
ryggen å mej.”
Men nu blef det lif i Pelle; nästa ögonblick
stod b an bredvid kamraten.
”Hur ä dä? Du har väl all’ri brutet dej, vet
ja ?77 frågade han ängsligt, utsträckande ena
handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
