Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag väntade er just, se, jag var beredd, och
hon tog fram en hammare ur kappfickan.
— Vad skall ni göra? frågade han i en ton,
som var allt utom artig.
— Knyta mitt skoband, svarade hon, håll
hammaren. Tänk för resten om ni skulle få följa
med mig, fortfor hon, som om något just nu
fallit henne in, om det går an, men jo, vänta, vi
kan telefonera och fråga. Hur är det, kan ni slå
upp tavlor, sätta upp kornischer och bära tunga
möbler?
— Ja, och bygga hus, svarade han. Nu förstod
han vad hon menade, men hon skulle inte slippa
utan en förmaning för sitt hänsynslösa sätt att
skrämma slag på folk, med flit, som älskade en.
— Ni får ett allt sämre rykte för var dag, sade
han mulet.
— Ja, det är för att göra er en liten glädje, sade
hon utan att se på honom.
Han blev verkligen glad, ehuru inte, som hon
antytt, över hennes dåliga rykte, som upprörde
och retade honom som en förolämpning mot
honom själv, men över att hon inte hade glömt,
över att det var för hans uppbyggelse, hon nu
återigen komprometterat sig, när hon ändå
envisades att göra det.
När de gingo förbi hans port, frågade han, om
hon inte ville följa med honom upp, han skulle
själv koka kaffe åt henne, som ersättning för det
hon rymt ifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
