Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XI.
Pennskaftet hade med åtskilligt besvär räddat en
kväll åt sin älskade, och nu skyndade hon genom
gatorna med aftonen i händerna, som om den varit
en kostbar pärla i en skål.
Medan hon ännu var långt nere i trapporna,
hörde hon, hur han öppnade dörren.
— Jag visste, att det var du, sade han, jag
har inte kunnat arbeta, det kan jag aldrig, då jag
väntar dig. O, skynda dig in, det är en evighet,
sedan vi råkades.
— Det är etthundrafemtioåtta timmar, svarade
hon och började dra hattnålarna ur hatten. Men
hon blev plötsligt stående, orörlig med lyfta armar
och såg, utan ett ord, strålande, på den unge
mannen framför sig.
Man skulle ha kunnat misstänka alla utom
Pennskaftet för att ha arrangerat den vackra attityden,
men Dick såg genast, att hennes tankar voro långt
borta.
— Vad tänker du på, lilla älskade?
— Sätt dig här skall du få veta, sade hon. På
att jag är så lycklig. Vet du, när jag gick hem
från protestmötet i natt —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:55:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skaftet26/0148.html
