Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon sade detta så allvarligt och såg så rolig
ut, där hon stod och snäste av honom med näsan
i vädret, att han ögonblickligen måste kyssa henne.
— Du lilla moderna principkvinna! Jag trodde,
att det var bevisat, att kvinnor alltid förrådde sina
väninnor åt sina älskare och tvärtom.
— Inte vi, sade Pennskaftet stolt. Apropå mina
vänner, fortfor hon med en skälmaktig min, som
dolde en viss oro, så kan jag berätta dig en
nyhet, vi får grannar till midsommar.
— Vad för något? Han såg med ens
uppriktigt förfärad ut. Folk, som du känner? Skall
det redan vara slut med all vår trevnad och frihet?
Älskade, det var alldeles för kort!
Hon lät honom se olycklig ut en stund, medan
hon pysslade om kaffet.
— Du tycker alltså, att du har haft det bra
här med mig?
— Jag har aldrig vetat, att man kunde ha det
så bra.
— Nu, sedan jag med kniven på strupen
avtvingat dig denna bekännelse, så skall jag säga
dig, att du inte skall vara så där ledsen, sade
hon — ge mig den lilla röda påsen med
klarskinn — för, ser du, det är bara rösträttskvinnor,
som ämnar slå läger i Söderbergs gård.
— Det är visserligen ett bra stycke dit, men det
förbättrar väl inte saken, sade han mulet, ty
Pennskaftet måtte säga vad hon ville, han trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
