Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl inte springa omkring med det öknamnet, när
du blir gift.
— Men jag kan aldrig bli en riktig fru i själen,
Cecilia, och då så —
— Vänta du, det blir nog skillnad även i själen,
kära barn. Och i vårt umgänge också. Emellertid,
nej, seså, det är inte fråga om ett avsked, se inte
så förskräckt ut. Hör på, Pennskaft, du har blivit
min käraste vän, och du skall få en bröllopsgåva av
mig till tack och till — hon talade långsamt, som
då man med yttersta ansträngning behärskar sin
röst.
— Har inte Kristin fållat alla mina servetter och
handdukar, och har inte du rustat ut mig, som om
jag vore din dotter, sade Pennskaftet och slog
armarna om Cecilias hals, utan tanke på att hennes
ord kunde göra ont.
— Som om du vore min dotter, upprepade
Cecilia, ja, och då passar det ju — här skall du
få det bästa jag har att ge dig — hon öppnade
sin hand, där hon dolde ett gammalt opalsmycke i
guldinfattning, som Pennskaftet aldrig hade sett.
Pennskaftet tog det, alldeles hänryckt, inne i
hennes hand glödde opalerna som eld på bottnen av
en sjö.
— Du ser att mitt namn är ingraverat här,
sade Cecilia.
— Cecilia Bech, läste Pennskaftet, men skall
du verkligen ge mig något så vackert? Du måste
ju själv vara mycket glad åt det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
