Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupt rotade fanatiska antipathj emot Slavernrt, icke
angett klandret vara så behöfligt, som emot de andra. Det
är dock emot Carl Johan, som detta Tyska
skrifställarehat, framträdt ined den största bitterheten och detta af
lätt begripliga skäl. Att efter ett långvarigt
plundringsvälde hafva varit i behof af penningar och uti striden
emot en så fruktansvärd magt, som Napoléons, nödgats
anlita mägtiga bundsförvanter» bör kunna erkännas utan
sjelfnedsäuning, ehuru förbindelsen kan kännas tung.
Men att hos det till befrielsens höga tanke hoppfullt
uppvaknande Tyska folket, då alla dess ädlare
personligheter icke blott af omständigheterna utan äfven af den
starkt upplågande fosterlandskänslans mägtiga inre kraft,
kallades fram till hjeltehandling, icke fanns en enda man,
som ansågs vuxen att tara fälttågets plananläggare och
strateg, utan att denna vigtiga function öfvertogs af en
fältherre, som ej allenast Var fremling, utan äfven både
Fransos och Svensk furste*), var något alldeles för
bittert för nationalfåfängan att inedgifva. Man tillgrep
således det, äfven inom privatlifvet ej sällan vågade,
dåliga försöket att genom smädelser befria sig ifrån
tacksamhetens skuld. Den Tyska smädelsen, om dess
motiver fullständigt analyseras, har således, lika såväl som
den Franska, till sin grund ett erkännande af att Carl
Johan var den mägtigaste personliga kraft, som uti det
stora befrielsekriget uppträdde emot Napoleon; men just
detta erkännande gör Honom i dessa Tyska författares
ögon till en inkräktare på gebitet af deras national-ära,
För dem. som hafva någon närmare bekantskap med
Tysklands nyare historiska literatur, kan det icke vara okändt, att för
många af dess författare Gustaf Adolphs taditionella ära kännes tung.
En gång yttrade sig rountligen en Tysk : "Väl är religionsfriheten
och det egentliga Tysklands oberoende af Österrikes magt myckel
att värdera, men att vi sägas hafva vunnit dessa fördelar
egentligen genom Svenskarnes hjelp, är svårt att höra på. Svenskarna
gjorde sig dock väl betalta, både genom plundringar och nog djupt
ingripande styckningar af vårt land, och likväl tager deras skryt af
»in derigeiiom förvärfvade ära aldrig siat".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
