Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innerligt och varmt tacka författaren för den uppbyggelse,
jag vid den allvarliga, och i enskilda afdelningar flera
gånger förnyade läsningen deraf, erfarit; och jag
lyckönskar Norden att uti detta utförliga verk fått för sina
tankar ett vidsträckt studiifält öppnadt, som hittills
blifvit åf få besökt och af ännu färre med allvarlig
uppmärksamhet och reflexion genomvandradt. Den, som
första gången gör bekantskap dermed, kan icke undgå att
verkligt förvånas öfver rikedomen af dess innehåll.
Isynnerhet måste det inägtigt auslå dem, som ännu hafva
någon förmåga qvar, att poetiskt uppfatta både händelser
och characterer. För den Nordiske skaldens
sjelfuppfostran, för den, hvars inre är genomträngdt af
skalde-ingifvelsens kraft, och längtar efter dess fullständiga
utveckling, torde svårligen något föremål för hans tankar
finnas, som innehåller en lika rik tillgång på näring för
hans själs innersta behof, ett mägtigare understöd för
hans uppfostran till verklig skaldeförmåga.
Ehuru jag således anser någon utförligare
betraktelse af den sednare delen af Norriges äldre historia, icke
hafva något närmare sammanhang med mitt ämne, och
dessutom i flera afseenden här vara Opassande, bör den
dock icke alldeles förbigås, emedan det skifte, som
omedelbart följde på Magni den godes död, ännu behöll qvar
den prägel, som under de store hjeltekonungarnes
tidehvarf hade hos Norriges historia utvecklat sig. I Norrige,
likasom i alla andra Europeiska stater, bestämdes i den
sednare delen af medeltiden den starkaste rörelsekraften
inom civilisationens process af spänningen emellan
sam-hällsmyndigheten och det ärftliga familieinteresset.
Monarchismen är den förras organ och den har väl
hufvudsakligen i de flesta länder segrat, men dock å ena sidan
ingenstädes fullständigt och å den andra, dels genom ett
falskt uppfattande af sitt egentliga syftemål, dels genom
begagnandet af våldsamma medel urartat till tyrannvälde.
Den har nämligen väl uti folkskraften sin förnämsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
