Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bundsförvandt, men den blir ej sällan densamma otrogen
och sluter förbund med det aristokratiska laväldets män,
och bildar derigenom en af de starkaste former af
samhällskraftens förtryck. Men djupare förbryter den sig
emot sin bestämmelse, då dess innehafvare ger vika för
impulsen af sin egen sjelfviskhet, och förgäter att
samhällets högsta myndighet icke kan utöfvas med framgång
och kraft, utan att vara genomträngd af det heligas
verkliga tro och derigenom utrustad med förmåga att vara
rättvisan trogen. Denna monarchismens och
familieinteressets strid, framkallar ej sällan, i samma mån, som
det sednare vinner öfvervigt, en anarchi, som småningom
genombryter äfven folkets massa och hotar med
upplösning. Allt detta inträffade äfven i Norrige. Så länge
Harald Hårfagers ätt med sina rikt utrustade
monarchiska personligheter fortfor, fortsattes monarchismens strid
med framgång, ehuru redan då dynasti-interesset
inträngde på dess princip och gaf uppkomst åt det så högst
förderfliga systemet af samkonungar. Men till trots af
detta skadliga förhållande blef, genom konungarnes
personlighet, monarchismens princip upprätthållen. Tre af
dessa konungar voro väldets, krigets och eröfringens
män, och utvecklade de ätten utmärkande egenskaper,
som vanligen anses utgöra hjeltens och herrskarens
character. Dessa voro Harald Hårdråde, Magnus Barfod
och Sigurd Jorsalafarare. De voro långt ifrån fläckfrie,
och den olyckliga utgången af Haralds och Magnus
Barfods Engelska krigståg förstörde tvenne gånger Norriges
stridskrafter. Men deras egenskaper i allmänhet gjorde
dem ärorike och lysande. Isynnerhet är häfdatecknaren
skyldig att erkänna, det Harald Hårdråde, ehuru han ej
sällan gjorde käckt bruk af Macchiavellistiska
herrskareprinciper, dock var en icke blott kraftfull utan äfven för
Norrige nyttig och välgörande regent. De tvenne öfrige,
Olof Haraldson Kyrre och i ännu högre grad Osten
Magnusson, voro deremot fredens och civilisationens vår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
