Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANRISMOR.
»De’ ä’ alltid bättre vara brödlös än rådlös.
Det kanske inte var så dumt, Carl, tänk om vi de’
kunde göra.»
»Vi få väl fresta på, mor; värst ä’ att en
borde ha’ både dörr och fönster och riktigt murad
spis med skorsten på.»
»Nå nå, Carl du, en ska’ aldrig gapa öfver för
mycket. En får vara nöjd med lite om sänder.»
Nu började för den lilla familjen ett dubbelt
arbete; affärerna fingo ej afstanna, och dessutom
hade man ett storverk att utföra där hemma; löf-
hyddan skulle förvandlas till en vinterbostad, och
med träget arbete lyckades det också slutligen.
Deras byggnad var visserligen hvarken vacker
eller ståtlig, men de voro dock i själ och hjärta
mycket mera belåtna än mången husägare, som
anlitat både arkitekt, byggmästare och murare.
Deras löfhydda hade blifvit förvandlad till en jord-
kula, det var mindre poetiskt, men dock betydligt
mera praktiskt, i synnerhet för vintern, som nu
närmade sig med stormsteg.
Med lugn och glad förtröstan såg mor Maja
de första snöflingorna falla; de föllo tungt och tätt,
och snart var ett tjockt, mjukt snötäcke utbredt
öfver deras jordkula.
Inne i stugan var en stor riseld upptänd; vid
skenet af denna arbetade mor och barn, sedan de
från skogen hemfört nödiga materialer för tillverk-
ningen af sina arbeten. Så förgick vecka efter
vecka, och hvarje lördag i snö som i tö vandrade
mor Maja in till staden med sin börda. Ofta foro
bönderna förbi henne på vägen, men det var blott
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
