Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
branta udde, med den ljusgröna potatisåkern och den lilla,
ljusare ängslappen mellan sig och den mörka, allvarliga
barrskogen, som höjde sig tämligen brant på andra sidan
kyrkvägen. Mellan skogen och den stod på sluttningen en
förtrupp af raka, hvitstammiga björkar, blandade med aspar,
och deras gråaktiga grönska stack af så vackert mot gra-
narnas mera djupmättade färg där bakom. Mellan träd-
stammarna högre upp framlyste bergsluttningarna med sin
hvita islandsmossa som lätta snödrifvor i solskenet, medan
bergskrefvorna lyste mörkbruna af småbuskar och lingonris.
Mot aftnarna eller tidigt om morgonen när det var lugnt,
återspeglade det klara vattnet i viken allt detta i långa,
ljusvattrade linier, hvilka brötos och flöto tillsammans på
nytt, när vågsvallet efter en förbiskyndande ångare upp-
rörde den lugna spegelytan vid stranden.
Det är om det torpet jag vill berätta en liten historia.
HÜR DET BAR TILL ATT OLLE BLEF BÅTSMAN. 3 I
2.
Båtsmansänkan var en undersätsig, tämligen grof-
lemmad kvinna, om några och trettio år, med askljust hår,
blåa ögon och en bred, bestämd mun med utstående läp-
par och starka, hvita tänder. IIon hade tre barn, två
pojkar och en flicka, ljushåriga och blåögda som inodern,
men med finare ansiktsbildning än hon, i sjmnerhet flickan,
som var en liten vacker unge på nyss fyllda sju år. Äldste
gossen var tio och den yngste nyss fyllda fem, och alla
tre sågo friska och hurtiga ut, fastän de i främmandes
närvaro togo på sig en blyg och försagd min, som alla
bondbarn vid den åldern. När ingen såg dem, eller när
de själfva inte sågo till något främmande ansikte, så kunde
de väsnas i himmelssky, och mer än en gång, när de satte
i fullt språng utför backklinten ner åt båtbryggan till
och skreko som om knifven suttit i dem, kunde man godt
tro att någon lifsfara var å färde. Det vill säga, sa trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
