Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttersta dagen på sandvik. 55
»Det var fäll kattfan!» mumlade mannenhalfsofvando
och ovilligt, i det han vände sig på rygg igen, sträckte
på sig och lade armarna under hufvudet; »Dia har fäll
inte släppt ut ’en, kan jag tro!»
»Nej, jag tror förr att det va åska, du, för det skaka
i fönsterrutorna så fasligt, så!»
»Åhå heller!» ropade mannen, nu alldeles vaken; »det
var ju kontant klarblankt i afses, vet jag!»
»Gå opp och titta efter, du Magnus!» sade hustrun
med ängslig röst; »gör det! Det har kanske blifvit vind-
vändning på nattsidan.»
Och mannen steg långsamt upp, i det han klet otvcr
hustruns ben, och med skärgårdsbons vanliga makliga
långsamhet gick han fram till fönstret och tittade ut. lian
synade mycket noga och omständligt hela himlen sa langt
han kunde nå, och när han vridit ooh vändt hufvudet at
alla sidor, sade han slutligen med smatt förargad ton, i
det han på nytt närmade sig sängen: o
»Du måtte ha drömt, Lotta! Det finns inte sa mycket
som en molntapp på hela himlahvalfve en gang, sa mycket
som jag kan si.»
»Det ligger kanske åt andra sidan!» menade Lotta, i
det hon gäspade och skakade till som af en fråssa; »kära
Magnus, gå och titta efter i kammarfönstret, sa ä’ du
snäll.»
»Ä, inte ä’ det nå’n åska!» svarade Magnus, som
hade mycket mera smak för att ga och lägga sig igen.
Han hade knappt talat ut, förrän ett »Bum-bum!»
hördes på närmare håll än förut, besvaradt af ett »klirr-irr»
från fönstren och ett långdraget »knack» från köksdörren,
som inte slöt igen riktigt nertill, därför att byggningen
hade satt sig åt ena sidan.
»Nå, hör du nu då!» ropade hustrun allt mera upp-
skrämd, i det hon hastigt sprang upp ur sängen och fick
tag i kjolen, som hon krängde öfver hufvudet på sig;
»heller vill du nu med pådyfla mig att jag drömmer?»
»Nej, nu måtte det allt vara reje.lt åska ända,» sva-
rade Magnus, i det han gick och öppnade kammardörren,
»men hon kunde fäll åtminstone låta bli te gå om nätterna,
när en syndare ska sofva.»
Och därmed gick han in i kammaren, där den gamla
svärmodern och de båda barnen hade sina sängplatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
