Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO Ï BACKSTUGAN.
3.
Julaftonsmorgonen frös det på, sedan det fallit litet
snö under natten. Det Tar inte mer än ett par grader
kallt; men jorden, som hade blifvit grå under det lång-
variga blidvädret, hade af den knappt halftumstjocka snön
fått en ny, bländande högtidsskrud, en sådan som vi alla
älska att se ooh utan hvilken det aldrig är riktigt jul här
uppe i norden.
Elias och hans gumma hade fullt upp att göra för att
stöka allt i ordning, så att det skulle bli riktigt hemtrefligt
för den väntade. Medan Johanna gick öfver till grann-
gården för att försöka skaffa sig det omtalta köttet, masade
sig Elias upp åt skogsbacken för att hugga sig en julgran;
han tog den så långt upp han kunde och valde ut den
midt i en grupp af likadana, för att det inte skulle synas
någon tom plats, ty han visste af erfarenhet att bönderna
voro ofantligt rädda om den delen af skogen, som inte
kunde huggas till ved eller byggnadstimmer. Och det,
fastän de själfva kunde fara fram soni riktiga röfvare när
det gällde att hugga gärdsel och skära vidjor till gärdes-
gårdarna, som fingo lof att lagas när våren kom. Han
tog granen litet högre än som strängt taget behöfdes, ty
det skulle vara tjockt med granris på golfvet också, annars
var det ingen jul, tyckte Elias.
När han kom hem igen, skulle han just gå neråt
skjulet och yxa till fot åt julgranen, ty skräpa ner utan-
för stugan ville han inte, och uppe på vedbacken började
det att draga litet friskt, sedan vinden kastat om åt nord-
osten. Just som han med långsamma steg gaf sig af
uppför backsluttningen och stannade begrundande framför
ett färskt haispar, som sneddade af neråt sjön, fick han
genom den tomma grindöppningen framför sig’se ett kvinn-
folk komma gående uppför skogsbacken utanför med en
korg på armen. Han^ gaf likväl inte vidare akt på henne,
i tanke att det var någon af de norrut boende, som varit
ute i otta för att hinna till handelsboden och hem igen —■
då en frisk och gladlynt stämma ropade till honom på afstånd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
