- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
101

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T BACKSTUGAN. IOI
»Guss fre, far! Jag tror I känner rakt inte igen mej,
eller också ä’ det någe märkvärdigt ni står och tittar på!»
»Nej se på håken!» utbrast Elias, i det han stannade
och lade den lediga handen öfver ögonen, för att inte
bländas af snön; »jag tror, gu’ förlåte mej, att det ä’
själfvaste Ulrika!»
»Jo, så ä’ det bra med!» svarade rösten lika gladlynt
som förut; »nu kommer jag hem och jular! Gu’ ske Iof
att I ä’ kry, far, och hur ä’ det med mor då?»
»Husch jo, hon stretar med!» ropade Elias; »men hur
hunna har di kunna släppa åf dej så tidigt borta ve’ Ting-
sätra? Vi trodde då aldri du skulle kunna komma förrn
på juldan eller teminstigen inte .förrn i kväll!».
»Jo, si det va’ så att vi stöka unnan det värsta i går,
dch så skulle di ha bud te körkbyn, och efter som drängen
skulle köra dit, så fick jag följa me’ på samma gång.^ Ja,
god da’ och god da’ nu vackert, kära far, och go’ jul!»
fortsatte hon sedan med framsträckt hand, i det hon steg
in genom den stora grindöppningen och stannade midt
framför Elias, röd och svettig och med ylleduken nerfallen
i nacken, så att det frimodiga ansiktet lyste i den klara
morgonluften.
»Guss fre’, kära barn, och likaledes!» svarade Elias,
slängde yxan och skakade kraftigt hand med dottern, som
var lång och magerlagd som han själf; »det va’ då bra
att du kom, så kan du hjälpa mor te stöka jul här hem-
ma me’!»
»Ä’ hon där oppe?» frågade Ulrika och pekade på
stugan.
»Nej, hon ä’ öfver te Österbergs för te höra om lite
fårkött, som en skulle ha te helgen1»
»Tocke’ har jag i korgen!» ropade Ulrika gladt, idet
hon klappade på locket med belåten min; »och ett stort
stycke fläsk och ett par korfvar har jag me’, far!»
»Jesses flicka, du har fäll inte gått och kastat ut
pengar i handelsbon heller? Eör det säger jag då, det
vore ...»
»Lugna er, I, far ! Det är från husbonds alltihop !
Jag skulle fäll inte gå miste om julmaten, tyckte,di, och
om jag då fick en bit öfver åt far och mor, så va’ det er
väl midt, sa di.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free