Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
....- . -
I BACKSTUGAN.
»Nå så min själ och gu’ tror jag inte det ä’ det väl-
signade jänttrolle’ Ulrika!» ropade gumman glad och för-
sökte göra sig lös, hvilket dock icke lyckades, förrän hon
fått sig en smällande kyss midt på sin tandlösa mun.
Men när nu bägge händerna togos bort, såg hon dotterns
skinande och glada ansikte rätt inpå sig och hörde henne
ropa med sin vanliga röst:
»Jo så ä’ det bra med, mor lilla! Och go’ jul ska
du ha och bra va’ det att du inte fick köpa någe’ kött te
nämnd’mans, för jag har me’ mej både kött och fläsk och
korf från Tingsätra och det ligger i grytan alltihop, du
mor, så nu ska vi ha julkalas, det kan du sätta dej på.»
»A herre jesses, barn, hva’ säjer du!» ropade mor
Johanna häpen och fick tårar i ögonen; »har Larssons? ...
Ja, jag säjer väl det!»
Och därmed sprang hon direkt till spiseln och lyfte
på grytlocket. Men när hon tittade ner i grytan och fick
syn på gudsgåfvorna, som lågo där i det kokande spadet,
på hvilket stora flottpärlor redan simmade af och an och
bubblade och brusto sönder, då tappade hon grytlocket
och började rent af storgråta med knäppta händer, och hon
blef så till sig att Elias måste fatta tag i henne och föra
henne fram till pinnsoffan vid fönstret, där han satte henne
ned och helt bekymrad ropade:
»Hur i alla tider ä’ det, Johanna! Du ä’ väl aldri’
sjuk heller?»
»Sjuk? Nej, käraste Elias!» pustade gumman; »jag
ä bara så innerligt gla’, så det rakt åf knakar i knäna
på mej. Kom hit, Ulrika, så får jag ta dej i famn och
pussa och klappa dej! Guss fre’ och välkommen hem,
kära flicka! Och jag som gick och hade det så ängsligt
på hemvägen och rakt inte visste hvad jag skulle få te
fägna er me’ på juldan! Men si det ä’ alltid så, att när
nö’n ä’ som störst, då ä’ hjälpen som närmst.»
»Därför ska en heller aldri’ sörja, mor,» sade Ulrika
gladt, i det hon klappade om modern det bästa hon kunde;
»för allti’ blir det nå’n rå’.»
»Ja, det ä’ sanning, det,» inföll Elias med trofast
ölvertygelse; »hvar skulle annars en stackare ta vägen?»
»Det må du fäll säja, far!» ropade Johanna, i det hon
torkade bort Jårarna och genast var uppe på benen igen;
»och nu vet jag hvad jag ska göra, du Elias! Jag sprin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
