Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BACKSTUGAN. 109
silfver. Denno tittade först förundrad på slanten, stack
den sedan helt omständligt i västfickan, tog ett tag i
mössan och sade, medan han sneglade på Lina ömsom
och ömsom på de gamla:
»Ja si, nu har jag inte någe’ te ge tebaks...»
»Det ä’ meningen att Magnus skall ha hela riks-
dalern!» svarade Lina, i det hon klappade honom på
armen; »och tack te ska han ha, för att han lät’et gå
unnan!»
»Ja si, jag ville allt hemåt själf!» svarade pojken
och lyfte ännu högre på mösskärmen; »men i alla fall
ska Lina ha tack och tack för hederlig betalning. Ja,
tack och ajös då — och lycksam jul!» och därmed smällde
han på hästen och gaf sig i väg framåt den andra
grinden.
»Om nu mor och far vill ta vagnen med sej —
kappsäcken kan vi lägga ofvanpå den — så kommer jag
efter med de andra sakerna!» sade Lina, sedan hon vinkat
åt drängpojken.
»Ja, vi får fäll det då!» svarade Elias och tog i bak-
handtaget på vagnen, medan gumman fattade tag framuti.
Därpå knogade de tysta och fundersamma upp på backen
till stugan, medan Lina plockade famnen full med påsen
och paketerna och tog korgen på armen. Men det drog
en stund, så att hon blef efter de gamla, hvilka långsamt
och med tunga steg närmade sig stugan, oupphörligt seende
än på vagnen, som de buro emellan sig, och än på hvar-
andra.
»Kan du begripa det här, Johanna?» hviskade ändt-
ligen Elias och såg ännu mera bekymrad på sin äkta
hälft.
»Det är någe’ på tok med herrskape’ hennes, be-
griper du!» svarade Johanna, pustande både af bördan
och sinnesrörelsen.
»Jaja, bara det inte ä’ någe’ på tok me’na själf!»
återtog Elias.
»A, du skulle skämmas, Eliasl Våran Lina!»
»Ja, våran Lina ä’ väl inte mer än människa, hon
heller !»
.Nu kom Ulrika ut och sprang förbi de gamla för att
hjälpa systern med sakerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
