Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNOHINDER.
»Det ä’ väl för fasligt långt ut i världen, det? Kanske
rakt åf ända te Amerika!»
»Nej, inte fullt så långt! Vi tänker vara tillbaka
igen om två månader eller så!»
»Å, så fort går det väl inte! Jag har en syster, jag,
som for te Amerika, och hon har vari’ borta i tre år, hon!
Men nu får ni allt sköta er själfva en stund, för jag ska
ut igen och se om inte Per har kommi’ igen från stasjon.
Och så tar jag väl skofveln med mej, ifall di behöfver
hjälp te å skotta! Men vänta, jag tyckte jag hörde nå’n
i’farstun? Nej, det va’ allt blåsten som tar opp sig igen!
Ja, ajös då, det ä’ skada att jag inte ska ha någe’ te
bjuda’ er på; men kaffet tog slut i går, och i dag har jag
inte kunnat komma fram te handelsbon!»
»Har ni inte något dricksvatten?» frågade unga frun,
i det hon vände sig om på stolen.
»Jo vars! Jag har’et där ute och jag ska ta in en
mugg innan jag går!» svarade Stina, i det hon tog en
porslinsmugg från en hylla borta vid spiseln och gick ut
i farstun, sedan hon tändt ljuset i lyktan.
»Har du sett så bra hon ser ut?» frågade unga frun,
när hon stängt dörren.
»Vanlig bondskönhet!» svarade hennes man vårdslöst;
»och den har aldrig tilltalat mig!»
»Men Arvid, jag har aldrig tänkt på det tokiga i att
ge sig af så här, förrän hon sade det nyss!»
»Tycker du det är så tokigt att resa med mig?»
frågade han ömt, i det han lutade sig ned emot henne
och återtog sin plats på stolskarmen.
»Inte med dig, det vet du nog!» svarade hon i samma
ton och lade sitt hufvud emot hans bröst; »men ändå...
hvarför resa vi egentligen?»
»För att få sol på vår unga kärlek!» svarade han
innerligt.
»Skulle den inte ha sol nog ändå, om vi vore hemma ?»
frågade hon med en blick, som visade att resan till Italien
i det fallet var alldeles öfverflödig. Han svarade heller
inte, och när Stina kom in med muggen, gick hon sa tyst
hon kunde fram till bordet, ställde den ifrån sig och gick
nt igen, utan att de tycktes märka att hon varit inne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
