Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILL-ANNA.
var att ingen fanns som kunde gå ner till bruket på jul-
afton, annars skulle de nog få både det ena och det andra.
Det hade brukspatrons fru lofrat Anna, soldathustrun, när
hon ännu tjänade som husa nere på bruket, och när hon
hade fått klart för sig att Strid skulle bli den som hon
rille höra till i både Iif och död, så hade hennes matmor
lofvat henne att hon skulle hjälpa henne, om och när det
behöfdes. Hittills hade det just inte behöfts, ty nog rar
det smått om det däruppe i soldattorpet, men svälta hade
de inte behöft; ty Strid var en nykter och duktig karl
som hade godt om arbete hos bönderna i socknen, och den
lilla jordlappen vid torpet skötte han som en hel karl, så
att den gaf god äring af det lilla han kunde stoppa ner i
den. Och på det sättet hade det gått lyckligt och väl i
sju, åtta år; men nu kom den där sex månaders kommen-
deringen till Vaxholms fästning, och den började med den
första oktober, så ännu var det öfver tre månader kvar,
innan far skulle komma hem igen.
Och det hade väl ändå gått an, men så, en fem
veckor efter sedan Strid gifvit sig af, hade mor fått den
sista lilla, och det var efter den som hon blifvit så klen
och sjuk, fastän hon inte hade velat låtsa om det i början.
En hel månad hade hon gått uppe och dragits med sjuk-
domen, men nu hade hon varit tvungen att lägga sig ner
på allvar, och hela det lilla hushållets ve och väl lag nu
i händerna på Lill-Anna, äldsta flickan, som inte var sa
särdeles många veckor öfver sju år, men som. var en
duktig och snäll flickunge när det gällde att hjälpa till
och titta efter de smärre syskonen. Men hjälpa till är en
sak och stå för alltsammans en annan, och det var det nu
Lill-Anna fick Iof att försöka, så godt hon kunde. Hon
var visserligen liten till växten för sin ålder, ja, till och
med ovanligt liten; men hon var rask och rådig och
mycket starkare än man skulle tro, när det gällde att
släpa hem bördor af ris och kvistar från skogen, så att
mor och små syskonen . inte skulle behöfva frysa. Och
bränsle kunde hon nog på det sättet skaffa hem, i synner-
het när lilla Johan, som var henne näst och som nyss
fyllt sex år, kunde hjälpa till att skjuta på kälken; men
se, skaffa föda, det var värre, det •— och just nu började
det bli tomt i boden bredvid stugan, och pa brödspettet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
