Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»FASTLANNINGEN.»
om hon skulle smaka några droppar? Det var visserligen
bara sumpen hon kokade på ännu, ty inte ville hon lägga
på något kaffe, innan far och Edla komme; men det hade
väl ändå något till kaffesmak, tyckte hon, och så försökte
hon med en half kopp, som hon just skulle föra till mun-
nen, då en ny vindstöt, häftigare än de andra, körde rätt
ner genom skorstenen, så att eldgnistor och kol flögo
långt ut på golfvet och köksdörren flög upp med en smäll,
att det dånade i motsatta väggen. Hon mera kastade
än satte koppen ifrån sig och skyndade fram till dörren,
i tanke att de voro hemma och att den yttre dörren sla-
git upp och att det var det som hade framkallat luftdraget.
Men det var ingen, och sedan hon gjort ett fåfängt för-
sök att öppna dörren utåt, kom hon igen, stängde köks-
dörren och började gå af och an igen, ständigt tänkande
samma tröstlösa tanke:
»Herre min skapare! Tänk om di har fari’ vilse!»
Och hon var nästan gråtfärdig: men så kom hon att
kasta ögonen på katten, och då blef hon lugnare igen.
Han satt ju helt rak där uppe i fållbänken och tvättade
sig om nosen och öronen med tassen. Han putsade sig
med stora ansträngningar i brickan med den hvita fläcken,
i det han slog ryggen i krum och sträckte hufvudet bakåt;
det var alldeles tydligt att han väntade främmande.
»Tror du att di kommer snart, misse?» frågade gum-
man, i det hon strök katten öfver ryggen. »Tror du att
di ä’ på hemvägen, efter du gör dig så finer?»
»Ja-am!» svarade kisse och steg upp, i det han be-
svarade smekningen genom att stryka hufvudet mot gum-
mans arm och trampa med fotterna i det mjuka täcket.
»Ja si, då lägger jag min själ på kaffe, för dig tror
jag på, misse! Du har allt reda på dig, du, det har jag
sett en gång förut!»
Och gumman lade på litet kaffe, och så länge hon
höll på med det, så hoppades hon det bästa. Men ingen
kom, kaffet kokade länge sedan och hennes ängslan öka-
des allt mera, och ändå värre blef den när hon fick se
att katten hade slagit sig i krum ofvanpå täcket och som-
nat från alltsammans.
Således skulle ingen komma; men hvarför kommo de
inte? Hade de verkligen farit vilse, eller hade de kan-
ske ändå stannat kvar borta på Blidön, i stället för att ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
