Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXXII. Jakten efter skatten. — Rösten bland träden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tror du väl att ett spöke bryr sig om den? — inte så här
mycket.» Och han knäppte med sina stora fingrar, i det
han ett ögonblick vilade på sin krycka.
Men Dick kunde icke lugnas, och jag förstod snart, att
han var sjuk; febern, som förutsagts av d:r Livesay, hade
påskyndats av hettan, ansträngningarna och skrämseln
och tilltog tydligen hastigt i styrka.
Uppe på den öppna höjden var det lätt och behagligt
att gå; vår väg bar litet utför, ty, som jag nämnt, sluttade
platån något åt väster. Furorna växte vitt åtskilda, både
stora och små, och mellan dungar av muskotträd och
azaleor gassade sig till och med vidsträckta öppna platser
i det heta solskenet. Sneddande tämligen rätt
nordvästligt över ön, kommo vi å ena sidan alltjämt närmare
Kikarens utsprång, medan vi å den andra fingo allt
vidsträcktare utsikt över den västra havsviken, där jag en
gång kastats av och an och utstått så häftig ångest i
korakeln.
Det första av de stora träden uppnåddes och visade sig
vid lägets bestämmande medelst kompassen icke vara
det rätta. Likaså med det andra. Det tredje reste sig nära
två hundra fot i luften ovanför en dunge underskog —
en vegetationens jätte med en rödbrun stam så grov, att
den kunnat tjänstgöra som koja, och med en så vid skugga
runt omkring, att ett helt kompani skulle kunnat
manövrera i den. Trädet var synligt långt utåt havet både åt
öster och väster och kunde ha upptagits som sjömärke
på kortet.
Men det var icke trädets storlek, som nu gjorde intryck
på mina följeslagare, det var vetskapen om att sjuhundra
tusen pund i guld lågo begravna någonstädes under dess
väldiga skugga. Tanken på pengarna förtog, när de kommo
närmare, deras förra rädsla. Ögonen brunno i huvudet på
dem, deras fötter blevo snabbare och lättare, hela deras
själ gick upp i den rikedom, den hela livstid av överflöd
och njutningar, som väntade envar av dem.
Silver linkade grymtande på sin krycka; hans
näsborrar vidgades och skälvde; han svor som en galning, när
flugorna slogo ned på hans varma, skinande ansikte; han
ryckte ursinnigt i linan, som höll mig intill honom, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
