Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen. Kapten Silver - XXXIII. En hövdings fall - XXXIV. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanonskott, hur mycket skam och lögn och grymhet,
kunde kanske ingen levande människa förtälja. Likväl
funnos ännu tre på ön — Silver, gamle Morgan och Ben
Gunn — som var och en deltagit i dessa brott och som
förgäves hoppats få sin andel av belöningen.
»Kom in, Jim», sade kaptenen. »Du är en bra pojke
på ditt sätt, Jim, men jag tror inte, att du och jag komma
att segla någon mera gång tillsammans. Du är för mycket
lyckans guldgosse för att vara i min smak. Är det ni,
John Silver? Vad för er hit, karl?»
»Återvänder till min plikt, sir», svarade Silver.
»Å!» utbrast kaptenen, och det var allt vad han sade.
Vilken kvällsvard jag den aftonen åt, omgiven av alla
mina vänner, frossande på Ben Gunns salta getkött jämte
några delikatesser och en flaska gammalt vin från
Hispaniola. Jag är övertygad om att aldrig någon människa
känt sig gladare och lyckligare. Silver satt för sig själv,
nästan utanför eldskenet, men ätande med frisk aptit,
färdig att springa fram, när något behövdes, och sakta
instämmande i vårt skratt — samma beskedliga, hövliga
och lydiga sjöman som under resan ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
