Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 KYRKAN UNDER FÖLKUNGATIDEN.
§ 62. Det kristliga lifvet.
Att kristlig fromhet i medeltidens vanliga anda var
ganska allmän bland Sveriges folk under denna tid, derom vittna
gudstjenstens trägna bevistande, det ifriga aflatssökandet, de
många testamentariska dispositionerna till förmån för kyrkor
och kloster, de ofta företagna vallfärderna o. s. v. Deremot
synes det hafva varit sämre bestäldt med moraliteten. Det
gamla vikingalynnet med dess våldsamhet och stridslystnad,
dess råhet och trots kunde ej så lätt undanrödjas. Mord och
sjelfhämnd förekommo ofta. Fråsseri och dryckenskap voro
vanliga laster; likaså otukt och skörlefnad. Icke ens kyrkans
prester kunna från dessa laster fritagas, allra minst från
otuktslasten, hvilken naturligtvis befrämjades af det klerus pålagda
celibatet.
Men af allt detta får dock ej den slutsats dragas, att i
Sverige ingen kristlig dygd fanns, och ingen kristlig lefnad
förspordes. Der så varmt nit brann för Kristus och hans
kyrka som hos våra förfäder, der måste detta nit helt visst
verka något i lefvernet. Mycket godt och förträffligt fanns
också utan tvifvel i det tysta och obemärkta privatlifvet, om
det än till följe af sin natur ej så lätt kan följas på spåren.
Men hvad som kan skönjas och bör väcka vår beundran, är
den ifrågavarande tidens stora välgörenhet och frikostighet.
I detta hänseende föregingo de andlige med de bästa
exempel. Hvarje biskop hade sin almoseutdelare
(eleemosynarius), hvilken skulle sörja derför, att ingen behöfvande
fick bortgå ohulpen från biskopens gård. Mäånga andlige
anslogo åtskilligt af sin egendom för välgörande ändamål: likaså
gjorde rika lekmän, och i allmänhet var det vanligt, att så
rik som fattig gerna offrade större eller mindre gåfvor till
den lidande mensklighetens fromma.
På sådant sätt sattes kyrkan i stånd att inrätta
hvarjehanda välgörenhetsanstalter, hvilka uppehöllos genom milda
gåfvor. Dit höra t. ex. de s. k. Helgeandshusen, der
utarmade fattiga och äfven sjuka upptogos till vård, skötsel och
underhåll. Sådana funnos nästan vid alla biskopssäten och
äfven i de flesta öfriga städer. De hade alla hvar sitt kapell
med altare, sin prest och sina föreståndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
