Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDSTJENSTEN. 123
och ett och annat underordnadt bestyr vara den
tjenstförrättande presten behjelplige, dels att sjelfve genom öfning lära
sig den heliga tjensten. *
Allt efter som helgonen, vare sig de allmänna eller
Sveriges egna skyddshelgon, mer och mer omfattades med
ära och förtroende, blefvo af enskilda fromma menniskor än
i en kyrka än i en annan altaren åt dem uppresta och medel
anslagna åt prester, som till deras ära skulle hålla messa.
Talrikast voro sådana altaren och sådana messor 1i
biskopsoch klosterkyrkorna; men de saknades icke i de öfriga och
föranledde sålunda en nästan daglig gudstjenst. På
söcknedagarne upptog dock denna gudstjenst blott en kort stund,
hvarefter arbetstiden för de besökande, som väl i allmänhet
icke voro många, åter vidtog. Deremot var allt arbete
förbjudet på söndagarne och de allmänna kyrkliga helgdagarne.
Af det anförda synes, att den liturgiska delen af
gudstjensten hade blifvit den öfvervägande. Visserligen saknades
predikan icke alldeles, men hon sköttes oregelbundet och
mest af underordnade personer,. Anmärkas bör dock, att
tiggarmunkarne 1i Sverige såsom 1i andra länder voro
oförtrutne predikanter. Detsamma gäller ock om
brigittinermunkarne. Brigitta sjelf var lifligt intresserad för Guds ords
förkunnelse, och om flere Vadstenamunkar berättas redan nu,
att de fitigt predikade, egde stor begåfning såsom andlige
talare och gerna hördes af menigheten. Men allt detta var
dock blott undantag från det vanliga förhållandet. Hos oss
såsom annorstädes hörde det nog eljest till den allmänna
regeln, att man betraktade predikan såsom en mycket
underordnad del af gudstjensten, hvadan den ofta utan tvifvel helt
och hållet uteblef.
Ehuru nattvarden icke längre nödvändigt tillhörde messan,
hölls han dock allt fortfarande i stor helgd, och ingen fick
ätnjuta densamma utan föregången bikt. Talrikare än
tillförene blefvo under vårt tidehvarf de s. k. själamessorna.
Stundom höllos de blott en gång eller några få gånger,
stundom återkommo de årligen på den aflidnes dödsdag. I
sistnämnda fall hade väl den döde i lifstiden gjort någon
donation till en kyrka eller ett kloster med uttryckligt vilkor, att
en årlig messa skulle hållas för hans själs salighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
