Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 KYRKAN UNDER UNIONSTIDEHVARFVET.
det goda förståndet mellan den verldsliga och andliga
magtens innehafvare. Men när konungen började att
våldsammare än någon annan och till uppenbar skada och förargelse
för kyrkan påtvinga stiften odugliga biskopar, då drefvos de
svenska prelaterna af sitt nit för kyrkans frihet till det
bestämdaste motstånd.
När upproret under ENGELBREKT utbröt 1434, togo
visserligen de svenska biskoparne ingen aktiv del deri, men
stälde sig icke heller på konungens sida. När åter
sedermera 1 rådet två partier bildade sig, ett under drotsen KRISTER
NILSSON WASE och ett under marsken KARL KNUTSSON
BONDE, det ena unionen benäget och det andra nationellt
svenskt och mot Danmark fiendtligt, stälde sig biskoparne
närmast det förra. De fördes dit dels af öfvertygelse om
unionens fördelar, dels ock af missbelåtenhet med Karl
Knutssons synbara benägenhet att, till förfång för de andra
herrarnes sjelfrådighet, sätta sig ensam i besittning af magten.
Till en början blef detta parti det underlägsna. Det lyckades
det andra ej blott att bekämpa och förjaga konung Erik,
utan ock att göra Karl Knutsson först till ri£shöfvidsman
1436 och sedan till riksföreståndare 1438.
Men när Erik slutligen 1433 blifvit afsatt äfven i
Danmark och Norge, och Eriks systerson KRISTOFFER AF BAIERN
vald till konung, kände sig det unionella partiet i Sverige
nog starkt att i detta val instämma. Ett slags förlikning
skedde mellan båda partierna, hvarigenom Kristoffer 1441
blef konung äfven i Sverige, och Karl Knutsson drog sig
undan till de stora län, han bekommit.
Den dåvarande erkebiskopen, den kloke och driftige
NILS RAGVALDSSON, som innehade Upsala metropolitanstol
från 1438 till 1448, medverkade kraftigt till denna reglering,
och han synes hafva egt odeladt biträde af alla sina
embetsbröder. Också visade sig konungen mycket erkänsam för
denna hjelp. Erkebiskopen fick everldelig rätt till det nu af
honom byggda och befästade Stäkets slott, beläget på en
vigtig punkt vid farleden mellan Stockholm och Upsala,
hvarjemte samme prelat och tre verldsliga råd blefvo rikets
föreståndare under den nye konungens frånvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
