Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖRrb err n AR sn .
JOHANNES MATTHIA. 235
tog honom derföre i sitt skydd, så mycket hellre som hon
i religionssaker allt mer och mer blef fullkomligt
indifferentistiskt sinnad. Men detta stöd föll, när drottningen 1654
afsade sig regeringen, lemnade landet och ur lättsinnets och
indifferentismens armar kastade sig i den romerska kyrkans
sköte.
I början af sin regering utfärdade konung KARL X
GUSTAF en ”eligionsstadga af år 1655, hvari hvarjehanda
föreskrifter gåfvos till ffrämmande religionsmeningars utestängande.
Var nu än denna stadga närmast föranledd af drottning
Kristinas religionsförändring, så utgjorde hon 1i alla fall ett
talande bevis på det strängt orthodoxa nit, som uppbars af
det allmänna tänkesättet vid denna tid.
Emellertid synes biskopen i Strengnäs hafva räknat på
sympatier hos den nye konungen för sina kyrkliga
fredssträfvanden. ”Ty han skref till Karl Gustaf, när denne stod med
sina segrande krigareskaror i Polen, och uppmanade honom
att träda i underhandling med vänligt sinnade evangeliska
furstar om bästa sättet för en religionsförening. Men
konungen hade heit andra saker att tänka på och lyssnade ej till
förslaget. Biskopen ville då verka på egen hand och började
1656 att i spridda häften utgifva en skrift under namn af
Rami olive septentrionalis. Han säger sig här vilja lemna
ett litet bidrag till lösningen af tidens stora fråga och uttalar
sin förhoppning om möjligheten att på underhandlingens väg
kunna uppnå »ecclesiarum unio atque schismatis abolitio».
Det var ju ej att undra på, om den gamla misstanken
beträffande författarens synkretistiska meningar nu vaknade med
ny styrka. Emellertid ville man skona den välförtjente och
i det hela välmenande mannen, hvilken också blef oantastad,
så länge Karl Gustaf lefde, ty hos honom kunde han på
grund af gammal vänskap alltid påräkna ett skyddande stöd.
Men efter konungens död (1660) och under
förmyndarregeringen för hans unge son KARL XI kom Johannes
Matthi&e snart i en kinkigare belägenhet. Hans egen ovishet var
skuld dertill. Biskopen drefs nämligen af sitt nit framåt på
den beträdda banan och utgaf 1661 till fortsättning ej mindre
än 8 nya delar af sin förberörda skrift. Detta väckte
stormen. Åtskilliga personer började skrifva i ämnet. Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
