- Project Runeberg -  Skildringar ur Svenska historien under Gustaf III och Gustaf IV Adolf /
9

(1840) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Johan Jakob Svartengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna massa, i mängdens behof, tänkesätt och känslor ligger
den kraft, som regelbinder den andliga verksamheten
och dess öfverdrift, som gifver sans åt inrättningarne,
aktning åt lagarne, värde åt de rådandes och styrandes
handlingar. Häruti ligger den välgörande tyngdkraft,
som än hämmar, än rörer statsmaschinen och således
håller den i sin vederbörliga, jämna gång. Så är det
i alla statsförfattningar, som varit eller äro de bästa,
att folket föreställer det lägre, de visaste det högre, af
hvilka bådas införlifvelse hvarje ting måste bestå, som
så helt och hållet står på jorden, som staten måste.

Önskar man, liksom de nya konstitutionsprofvens
dårar, hafva allt ädelt och öfverjordiskt, så blir det
tvärtom lägre än det lägsta och jordiskare än det
jordiska d. v. s. det blir omänskligt. Århundradet hade
förgätit Solons lagstiftarord: ”det alltför goda är ej godt
nog
”. Hvad folket vill d. v. s. kan bära, det skola dess
visaste och bäste förstå och verkställa; de måste hafva
tålamod nog att lika så mycket ledas af, som leda
folket. Är detta folk ännu ej medvetande af sina
behofver och viljor och kan det således ej tydligt och
kraftfullt uttala desamma, så kunna också omöjligen många
de ädlaste och visaste finnas; ty hvarifrån skola dessa
enskilta äljest hämta sin visdom i råd och dåd, om ej
från folket? Om vi också vilja antaga den lyckliga
tillfälligheten, att tingens ordnare i ett land förenade alla
äljest svårförenliga kunskaper och dygder, så skulle de
ändå aldrig kunna införa och bibehålla något nyttigt
och varaktigt, om ej folket, folket sjelft, upprätthölle
och utvecklade detsamma. I fråga om jordiska ting
förlorar sig människan i ett intet, om hon drifves af
andliga krafter, utan att hämmas af jordiska.

Det står således fast, att Sverige, så länge det blir,
som det nu är, ej kan äga en varaktig, sig sjelf
upprätthållande och förbättrande statsförfattning. Ty huru
fin man än gör maschinen, huru klokt man beräknar
dess rörelser och huru noga man afväger de mot
hvarandra verkande krafterna — det finnes dock blott en
enda rigtig drifkraft, en enda passande motvigt,
nämligen hela folket. Men hvar finnes i Sverige detta hela
folk? Till och med om man gjorde folkets
ombudsätt fullständigare och ändamålsenligare, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:10:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skildsvhis/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free