Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid gränsen, då han kunnat öfverraska de tomma
fästningarne Fredrikshamn och Viborg, kunnat tåga till
Petersburg och därifrån till Lifland, måhända taga och
förstöra Kronstadt jämte flottans förråder, skaffa sin här
kläder, föda, pänningar och hjälpmedel till ännu ett
fälttåg och därigenom förlama Ryssarnes styrka och
ingifva sina krigare mod och tillförlit. Men han förstod
ej, att i det plötsliga, i det vanliga människor
öfverraskande ligger den stora hemligheten till en fälthärres
lycka. Ryssarne fingo tid att afvärja den första nöden;
det öfriga gjorde för dem det svenska befälet. Hade
konungen strax visat det allvar, som en fälthärre måste
visa, hade han visat den stränga hållningen och bilden
af en gammal Wasa, så hade han säkert ingifvit
soldaterna stolthet och förtroende och förtagit de
upproriske tllfälle och mod att verka fördärfligt.
Här, vid gränsen till fiendens land, reste sig det
lömska agget hos Gustafs fiender; här blef hans
undergång, åtminstone hans vanära besluten; här förglömdes
ära, krigstukt, fädernesland och såldes åt arffienden, blott
för att tillfredsställa det personliga hämndbegäret hos
adeln. Ty hvem kan bättre yttra sig öfver officerares
uppror i stridens ögonblick, då de ej kunna öfvergifva
konungen, utan att tillika öfvergifva fäderneslandet! Ty
trodde dessa män, att kriget var lagvidrigt och att de
sjelfva således ej voro pligtige att lyda, så hade de bort
lämna sina poster vid aftågandet och ej göra uppror, när
striden var för hand. Oaktadt alla sköna ord och
förgyllningar drefvos de af ingen ädlare grund än —
partiilska, som hällre såg fäderneslandet litet, än
konungen stor! I deras ärender gingo bud till och ifrån
Petersburg, till och ifrån Sverige och Finland. Ja, så
himmelskriande gudlös var det upproriska partiets och
dess anhängares hätskhet, att — medan kriget varade
— stora adliga sällskaper samlade sig och höllo
glädjekalas så väl i Stockholm, som i landsorterna, när
underrättelser inlupo om svenska förluster, och att de
buro sorg, när rykten om Ryssarnes nederlag anlände!!!
Gustaf visste allt och lät dem vid sina tillfällen förstå
det. Men antingen hade han från början ej skolat oroa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
