Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4149 —
Konungen hade nu en bär tillsamman, imen för
sent. Man hade gifvit franska kejsaren tid att
sammanbringa soldater från Europas alla ändar, och snart stod
en brokig blandning af 50,000 man Fransoser,
Spaniorer, Italienare, Holländare, Tyskar beredd att möta
honom, ifall han behagade strida. Men sakerna voro
redan afgjorda, innan detta kunnat börja. Danzig,
Preusens förmur, hade redan fallit, Ryssarne hade förlorat
slaget vid Friedland i Preussen, och den 23 Juni
undertecknades Tilsiterfreden. Och nu, just nu uppsade
konängen vapenstilleståndet och fiendtligheterna
begynde. Näågra påstå, att han blott gjort detta, för att
därigenom få tillfälle, att, med räddning af sin kungliga
ära, sluta fred. Men huru kunde hans trots
äåstadkomma fred, om han ej ville böja sig för den mäktige?
Haa hade önskat en fred, som återställde allt så, som
det var, men alldrig på de förödmjukande villkoren,
hvarpå det mycket mäktigare Ryssland ingick. Det
måste således blifva krig. Prenssarne under Blächer
drogo sig nu på sin konungs befallning bort, och de på
Rägen lägrade Engelsmännen bemseglade också efter
några veckor,
Så stod Gustaf Adolf ändtligen alldeles ensam med
sina små skaror. Han synvtes likväl trotsig och vid godt
mod! Mäånga ansågo bhonom vansinnig, emedan han
försmåltt alla fransyska marskalkernas fredförslag, alla
Napoleons vinkar om utvidgning af hans rike. För de
flesta var han en gåla, emedan han i andra afscenden
syntes vara vid fullkomligt redigt förstånd. Han bade
ej kunnat vara dem en gåta, om de känt hans åsigter
om tiden, hans kungliga grundsatser, hans för_h()ppning
om ett slut’ligt gudautslag i saken, hvilket skulle
tillintetgöra de nyaste skändliga härrligheterna och falska
afgudarna och gifva den rättvisa saken seger.
HKaraktäristiska äro i detta bänseende hans samtal med
marskalk Brune, hans från Stralsund öfver Tyskland
utsända uppmaningar till Tyskar och -Fransoser i Napoleons
här att ställa sig under hans rättvisa, gudavigda fana;
därom gällde hans idkeliga förhandlingar, däraf uppstodo
hans täta tvister med de förbundne, att man ej alltid
och i alla krig cemot Napoleon framställde såsom det
första och sista målet — Burbonernas återställelse ,
hvil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
