Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bogsprötare - Bogsta - Bohag - Boheman, Carl Adolf Andersson - Bohman, Jonas - Bohman, Fredrik Otto - Bohr - Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gumpen. Käkarne löpa fram under öfverläppen
till en cylindrisk näbb, liknande ett bogspröt,
hvaraf slägtet har sitt namn. Den är allmän i
södra Europa, hos oss sällsynt, och finnes
ställvis endast på Gottland och i Skåne, derstädes dock
temligen talrikt. De gräfva bon i sanden,
hvilka vanligen hafva flere utgångar, och lefva deruti
parvis, en hanne och en hona, i hvarje bo. Deras
flygt är ganska egen och hastig, och derunder gifva
de ifrån sig ett pipande läte; ofta para de sig äfven
i flygten. Hvarje par har blott en unge, som i
pupptillståndet har ett ollons skapnad och storlek.
Deras födämnen utgöras af andra insekter, såsom
flugor och sågsteklar, m. fl., äfvensom spindlar.
Bogsta, annex till Settersta i Nyköpings östra
kontrakt af Strengnäs stift, 2 mil N.O. från
Nyköping. Annexet innefattar 19 1/4 mtl., med 550
invånare och har en areal af 6,619 tunnland, af
hvilka 600 äro kärr och sjöar. Adr. Södertelje.
Bohag. Samlingen af alla husgerådssaker, möbler
och redskap i ett bo, begripna såsom ett helt.
Hvarje serskild artikel af bohaget kallas då, när
man talar derom såsom om något för sig, ett
bohagsting.
Boheman, Carl Adolf Andersson. Denne
man, ryktbar både genom hvad man vet och
ännu mera genom hvad man icke vet om honom,
lärer hafva varit född i Jönköping, omkring år 1770.
Föga utmärkt i sin ungdom, lemnade han tidigt
fäderneslandet, dit han oförmodadt återkom år 1802,
samt uppträdde der såsom miljonär och djupt
invigd i alla ordens-vurmeriets mysterier. Han
ägde nu ett stort gods i Danmark, der han senast
vistats i tio år. Ingen kunde uppgifva källan till
hans förmögenhet, hvilken man gissade hafva
tillkommit på olofligt sätt, antingen genom
tillgreppet af den olyckliga Maria Antoinettes juvelskrin,
vid franska konungafamiljens flykt från Paris, då
B. skulle hafva varit sekreterare hos grefve
Fersen, eller genom ett likadant tillgrepp af en rik
och svärmisk Engelsmans schatull, hvilket
innehållit både hans förmögenhet och hans papper.
Begge uppgifterna äro obevista. Det vissa är, att B.,
som titulerades hofsekreterare, kallade sig
hufvudman för de ”Asiatiske Bröderne”, att han kom till
Sverige för att gifta sig med en fattig flicka, med
hvilken han före utresan förlofvat sig, att han visade
sig mycket välgörande både mot personer och
inrättningar, att han var af ett ganska inställsamt
väsende, genom hvilket och genom sina föregifna
höga kunskaper han ledde många svaga hufvud
och stod särdeles väl hos flera ansedda personer,
deribland hertig Carl, som hade mycken böjelse
för ordensväsendet. Man fruktade, att han skulle
i sitt nät indraga äfven Gustaf Adolf, och för att
förekomma detta, lärer man inbillat konungen, att
B. var en politiskt farlig person, hvarigenom
konungen förmåddes att samtycka till B:s häktande
och afförande ur riket. Härvid torde dåvarande
underståthållaren Ahlberg hafva gått något för
mycket summariskt till väga, hvaröfver B. med skäl
besvärat sig. Efter 1809 års revolution tilläts
Boheman återkomma; men då han äfven nu
lyckades bemägtiga sig sin fordne gynnares, då
konung Carl XIII:s, ännu mera förslöade sinne samt
alltför oförtjent betraktades såsom farlig, blef
han för andra gången, år 1814, arresterad och
förd öfver gränsen. Hans klagomål öfver den
olagliga behandlingen lemnades utan afseende. Han
bodde under sin återstående lefnad i Tyskland,
och lärer hafva dödt omkring år 1830.
Bohman, Jonas, född i Kisa i Östergöthland
d. 22 Nov. år 1790, komminister i Kudby, har
gjort sig känd genom åtskilliga skrifter, såsom
”Omberg och dess omgifningar”, ”Wettern och dess
kuster”, ”Svenska kyrkans högmessotexter
förklarade”, m. fl. Lärer ha dödt år 1842.
Bohman, Fredrik Otto, grosshandlare i
Stockholm, bekant genom sitt testamente af år 1767,
hvarigenom han skänkte 280,000 daler
kopparmynt åt Stockholms enke- och pupillkassor.
Bohrs jernbruk. Se: Båhr.
Bohuslän, eller kuststräckan emellan Götha-elf
och Svinesund, beläget, jemte dess skärgård,
emellan 57° 40′ och 59° 7′ nordlig bredd, samt 28°
41′ och 29° 55′ östlig längd från Ferro,
gränsar i vester till Kattegat, i söder och öster till
Westergöthland och Dalsland, samt i norr till
Aggerhus stift i Norrige. Fasta landets längd, från
norr till söder, utgör omkring 14 mil; största
bredden från V. till Ö. 5 mil, samt den minsta
(från Saltkälleviken till gränsen af Dahlsland), 5/8
mil. Länets yt-innehåll är beräknadt till 39 3/5
qvadratmil, eller ännu närmare till 916,602
tunnland. — Landet har, tid efter annan, haft åtskilliga
namn. Det äldsta af dessa är Alfhem. Vissa
gamla sagor utmärka likväl härmed en större
landvidd. Benämningen upphörde alldeles, då den så
kallade Alfhiska konunga-ätten utslocknade, och
landet förlorade sin sjelfständighet i striden emot
Harald Hårfager. Ralrike betecknar noggrant
detta område. Viken är, uti våra fornskrifter, det
allmännaste namnet på Bohuslän. Dermed förstods,
under äldre tider, kustländerna på begge sidor om
Opslofjorden (Christianiafjord), tillika med
trakterna vid Götha elf, och anses vara härledt från
läget omkring nämnde hafsvik. Sedermera
öfvergick det på Bohuslän ensamt, och slutligen på dess
norra del, hvarest det ännu qvarstår i
beteckningen af de begge fögderierna Norr- och
Sunnerviken. Inbyggarne i denna del af länet, tillika med
sina nordliga grannar, hedrades med binamnet
Wikveriar, Wikväringar, d. ä. vikens försvarare.
Elfvarfylke (Elfvarsyssel i 14:de seklet) var redan
i 12:te århundradet en benämning på södra
Bohuslän, eller landet från Uddevalla intill elfven,
skärgården inbegripen. För sin vildhets skull kallades
invånarne Elfvagrimar, det är: de grymme vid
elfven. — Bohuslän, ursprungligen Bahuslän,
innefattade ännu i början af 17:de århundradet, icke
mer än det gamla Elfvarfylke; men sedan medlet
af bemälde sekel inbegreps derunder äfven Viken.
Namnet kom i bruk först på 1400-talet, och är
taget efter det, år 1308, anlagda Bohus slott. —
En mängd uråldriga minnesmärken i detta
landskap utvisa en ganska tidig befolkning. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
