Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohuslän - Bohusläns regemente - Bohus slott - Bohvete - Boij, Wilhelm - Boije - Boije, Nils - Boije, Göran - Boije, Hans Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver blålera. En fortgående upplandning eller
landhöjning är härstädes ganska märkbar.
Mångfaldiga lägre trakter och dalar i länet, hafva
således fordom stått under vatten, och landet, i följd
deraf, i forntiden varit beboeligt blott för en
ringare folkmängd. Denna utgjorde, år 1840, 122,522
personer, af hvilka 6,117 bebodde städerna samt
116,405 landtbygden. — Invånarne i norra länet
kallas Håttar och deras land Håttebygden, d. v. s.
den höga bygden. Den gamla Bohusländska
stammen qvarlefver oblandad i bergstrakten, och
öfverhufvud taget i det inre af landet. Redan i
äldsta tider anmärkte man en olikhet i lynnet
emellan norra och södra Bohusländningen. Karlarne
äro af en reslig, smärt och stark kroppsbyggnad,
med manliga och uttrycksfulla, ehuru grofva
anletsdrag. Qvinnorna äro äfven resliga; men icke
välbildade, med undantag af Tjörn. Vackra
ansigten äro sällsynta, utom i skärgården och på de
ställen, der befolkningen icke är ren Bohusländsk.
Den blåögda stammen är mest öfvervägande, utom
på Fräkne, der bruna ögon synas vara de
rådande. Högst sällan finner man ibland allmogen
någon rödhårig. — Landets hufvudnäringar hafva från
äldsta tider varit åkerbruk och fiske. Dessutom
äro både män och qvinnor ganska skickliga uti
åtskilliga handaslöjder. — Länet hör, till sin
jurisdiktion, under Götha hofrätt, och innefattar en
lagsaga. Städerna äro fyra: Uddevalla, Strömstad,
Kongelf och Marstrand. Häraderne äro: Wette,
Bullaren, Tanum, Quille, Sotenäs, Stångenäs,
Tunge, Sörbygden, Lane, Orousts Östra och Orousts
Vestra, Tjörn, Inlands, Fräkne, Torpe, Nordre
och Södra samt Hisings Vestra härad. Dessa
innefatta trenne prosterier, neml. Vikornes, Norra
Elfsyssels och Södra Elfsyssels, med 27
pastorater, hvilka tillsamman upptaga 4 stads-, 67 lands-,
1 slotts- och 9 kapellförsamlingar, med 2,566 33/48
förmedlade eller 2,887 23/24 oförmedlade mantal.
Bohusläns regemente består af 904 man.
Bohus slott, ett gammalt fästningsverk, beläget
vid den s. k. Nordre-elf, en gren af Götha-elf.
På en gång de kolossalaste och mest romantiska
borgruiner i Norden, gör deras anblick ett
mägtigt intryck på den känslofulle åskådaren. Men
för att vara rätt storartad, måste denna anblick
njutas en afton, då månan strör sitt silfver öfver
det sista tornet, och de fantastiska formerna af de
genombrutna murmassorna afsticka sina skarpa
former emot en stjernklar himmel. En sådan syn
låter sig lättare ses än beskrifvas.” — Svenska
hertigen Erik Magnussons vägran, att till konung
Hakon i Norrige återställa slottet på
Ragnhildsholmen (nu en ruin i närheten, hvarom se under
detta ord), gaf anledning till anläggandet af
Bohus slott, år 1308. Det uppfördes först af träd;
men innan medlet af 14:de århundradet utaf sten.
Fästet har utstått åtskilliga belägringar, såsom
åren 1502, 1531 och 1563—1570. År 1658
kom fästet under Svenska kronan, och samma år
höll konung Carl Gustaf sitt högtidliga intåg uti
den såsom ointaglig ansedda borgen, hvilken kort
derpå utstod en hård belägring (1678), och
sedermera, ehuru åtskilliga gånger iståndsatt,
alltmera fallit i ruin, förnämligast genom tillåtelse
för Kongelfs-boerne, att derifrån hemta sten.
Konung Carl XIV förbjöd, vid en resa genom
Kongelf, för flera år tillbaka, all vidare förstörelse af
denna för sina höga minnen så märkvärdiga
fornlemning.
Bohvete, bokhvete (Polygonum fagopyrum),
förekommer stundom förvildadt i våra sydliga
landskaper, och odlas äfven der i anseende till sitt
stärkelserika frö. Genom malning förvandlas det
till gryn, och förekommer i denna form i handeln
under namn af bohvetegryn. En artförändring af
det vanliga bohvetet, hvilken får namn af Siberiskt
bohvete och odlas isynnerhet uti Tartariet, har
mycket större frön och skall ej vara så ömtåligt
för frost, som det vanliga.
Boij, Wilhelm, lärer hafva varit född
Engelsman. Såsom arkitekt inkallades han till Sverige,
der han, under Gustaf Wasas och hans tvenne äldste
söners regering, utförde åtskilliga arbeten. Man
har ännu de instruktioner han erhöll af Johan III,
huru slottskyrkan och slottsporten i Stockholm
skulle prydas. Han dog år 1592.
Boije omtalas i äldre historien, såsom en förnäm
herre i Westergöthland, till hvilken Ingiald
Illråda skickat sin son, Olof, att uppfostras, tillika med
Boijes son, Saxe Fleita. — Den nuvarande ätten
Boije härstammar från en Måns Boije, hvilken i
15:de århundradet kom från Böhmen till Finland.
Boije, Nils, till Gennäs, var år 1533
ståthållare i Finland, blef riddare vid Erik XIV:s kröning
och kallas 1565 ”konungens förtrogne man och
sekrete råd”; skickades mot Danskarne, då han, d.
28 Aug. sistnämnda år, med storm eröfrade
Warberg, der han tillfångatog Pontus De la Gardie;
förföljde sedan Danska hären och härjade Halland,
men belägrade förgäfves Bohus slott. Konungen
blef uppbragt häröfver; men Boije undslapp för sin
ålderdom och förut bevisade tjenster, samt
återsändes till Finland.
Boije, Göran, Johan III:s fältherre, slog,
tillika med Polske woiwoden Andreas Sapieha, d. 21
Okt. 1578, vid Moijan, en Rysk här och
eröfrade hela det fiendtliga lägret. Mindre lycklig var
han år 1589, då han förgäfves belägrade
Iwanogorod, och hans soldater, trötte vid kriget,
hoptals lemnade sina fanor. År 1593 slöt han
stillestånd med Ryssland, samt fred två år senare. År
1602 blef han riksråd, sedan lagman i södra
Finland och guvernör öfver Liffland. Död 1615.
Boije, Hans Henrik, son till öfversten Anders
Eriksson Boije, började vid 18 års ålder sin
tjenstgöring, såsom volontär vid Östgötha infanteri och
blef ej officer förr än åtta år senare. År 1761
förordnades han till landshöfding i Nylands och
Tavastehus län, och 1772 till president i
statskontoret, från hvilket embete han tog afsked år
1778. Från detta år och under hela det
följande af Gustaf III:s regering, utnämndes ingen
president i detta verk, utan embetet förrättades af
stats-sekreteraren för handels- och
finans-ärenderna. Boije upphöjdes år 1771, tillika med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
