Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calonius, Matthias - Calvarie-berg - Camoenius, Sveno Benedicti samt Daniel och Sven Caméen - Camenius, Benedictus Svenonis - Cameen, Sven - Campana-sund - Camps, Louis Marie de - Cantate - Cardell, Carl von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvara en dissertation: ”om Europas nya
utseende vid reformationstiden”, hvilken han år 1764
underkastade offentlig granskning. År 1771
utnämndes han till akademiens sekreterare och 1779
till professor i lagfarenheten, hvilket embete han
innehade till år 1814. Ryktet om hans ovanliga
insigter, rättskaffenhet och skarpsynthet föranledde
hans kallelse till ledamot i högsta domstolen år
1793. En mängd af hans yttranden, i vigtiga
frågor derstädes, äro tryckta bland hans samlade
arbeten och utgöra ännu rättesnören för den
forskande och samvetsgranne domaren. År 1800 lemnade
han denna befattning och återvände till Åbo. Då
Finland intogs af Ryssarne och Calonius kort
derpå nedlade rektoratet, uttalade han, i ett
utgifvet program, med frimodig värdighet, sina
tänkesätt om det förhållande, hvaruti landet stod till
sin lagliga öfverhet och till eröfraren. Detta
ingaf aktning hos den nye beherrskaren, och C.
erhöll flera bevis derpå. År 1809 utnämndes han
till riddare af Annæ-ordens 2:dra klass, samt kort
derpå till prokurator i Finska regerings-konseljen
(sedermera senaten), med titel af statsråd. Från
prokurators-befattningen tog han afsked år 1816,
erhöll dervid titel af verkligt statsråd, och dog
d. 13 Sept. 1817. R. N. O. och ledamot af
vetenskaps-akademien och flera Svenska och Finska
lärda samfund. Han anses såsom en af Sveriges
störste theoretiske jurister.
Calvarie-berg. Se: Kalvarie-berg.
Camoenius, Sveno Benedicti, superintendent
i Carlstad, hette egentligen Elfdalius, efter sin
födelseort Elfdalen, der fadren var kyrkoherde.
Lärjunge af Messenius, fäste denne så mycken
uppmärksamhet vid ynglingens snille och lofvande
anlag, att han tillade honom namnet Camoenius (efter
Camoena, sångmö); men han sjelf begagnade icke
detta namn förrän såsom superintendent, till
hvilket embete han utnämndes år 1647. Han hade
förut varit rektor i Carlstad, samt, efter sin fader,
kyrkoherde i Fryksdalen. Kallad af Mariestads
konsistorium till den högre andeliga värdigheten,
reste han till Stockholm, för att, i anseende till sin
ålder (han var då 59 år), undanbedja sig
densamma; men då regeringen icke gjorde afseende på
hans föreställningar, sökte och utverkade han
åtminstone att superintendentens säte flyttades från
Mariestad, der det förut varit, till Carlstad. Här
utvecklade han emellertid ganska mycket nit och drift
under sin nittonåriga embetsförvaltning, vinnlade
sig om skolväsendet, och predikade hvarje
helgedag ända till fjorton dagar före sin död, hvilken
inträffade d. 26 Aug. 1666, i hans 78:de år. Hans
söner bortlade dels bokstafven o, dels den
Latinska ändelsen i sitt namn. Den äldste, Daniel, blef
justitie-borgmästare i Stockholm och
borgarståndets talman vid riksdagarne år 1682 och 1686.
Den yngste, Sven, kallade sig Caméen, sedan
adlad under namn af Caméenhjelm, blef professor i
Pernau, och den tredje,
Camenius, Benedictus Svenonis, blef
kyrkoherde i Kölen och år 1693 sin faders efterträdare
såsom superintendent i Carlstad, der han afled d.
5 Sept. 1704, i en ålder af 69 år. Man berättar
om honom, att då tvist uppstått mellan Jernskogs
församlingsboer, angående platsen för den nya
kyrkobyggnaden, och de slutligen hänskjutit saken till
prosten Camenius, hade han förklarat, att kyrkan
skulle stå på den plats, der han med sin käpp
stötte i jorden, ”ty”, sade han, ”jag är nu er
biskop.” Han hade nemligen nyss förut fått fullmagt
på superintendents-embetet. — Hans son,
Cameen, Sven, följde i tre år Carl XII såsom
öfverhofpredikant och fält-superintendent till dess
han, år 1704, utnämndes till kyrkoherde i
Catharina församling i Stockholm, hvarifrån han år 1718
flyttades till pastor primarius och preses uti
konsistorium, samt år 1726 till Westerås biskopsstift. Då
han höll sin afskedspredikan i Storkyrkan fattades
både han och åhörarne af en sådan rörelse, att
predikan måste i flera minuter uppehållas. Han fick
vid afflyttningen en dyrbar skänk i arbetadt
silfver af sin församling, någonting då för tiden
ovanligt. Född år 1667, död d. 6 Juli 1729.
Campana-sund. Se: Kampana-sund.
Camps, Louis Marie de, generalmajor, K.
af S. O., ledamot af vetenskaps-akademien, född i
Pau i Frankrike d. 13 Jan. år 1765 och död i
Stockholm d. 20 Mars år 1844, således endast 12
dagar efter konung Carl Johan, med hvilken han
år 1810 inkom till Sverige, och till hvilken han
stod, om icke i egentlig slägtskaps-förbindelse,
likväl i ett förhållande af oförändrad tillgifvenhet.
Cantate. Härmed utmärktes under medeltiden, i
bref och andra handlingar, fjerde söndagen efter
påsk.
Cardell, Carl von, generallöjtnant,
general-fälttygmästare och chef för allt artilleri, var född
år 1764 i staden Demmin i Svenska Pomern, der hans
fader var justitie-borgmästare. Cardell gick först i
Preussisk tjenst såsom artilleriofficer. År 1789
tog han afsked härifrån och inträdde, såsom kapten
vid Hintzensternska infanteri-bataljonen, i Svensk
tjenst, och, sedan den blifvit upplöst, vid
Psilanderhjelmska regementet. Här qvarstannade han
likväl icke längre än till följande året 1792, då han
af sin böjelse återfördes till artilleriet och blef
informationskapiten derstädes. År 1793
öfverflyttade han till Sverige, der han sedermera qvarstadnade
samt utnämndes till major och brigadchef för det
ridande artilleriet, hvilket då uppsattes under hans
ledning, och hvaraf han med sig öfverförde ett
kompani från Stralsund. Han befordrades
efterhand, och blef år 1807 chef för Wendes artilleri.
Under tiden hade han uppgjort planen till en ny
organisation af artilleriet, hvilket skulle blifva
dels ridande, dels åkande, och hvarvid pjeserna
skulle förändras till tyngd och anspann, äfvensom
han föreslog åtskilliga förbättringar vid
materielen i allmänhet. Honom och Helwig har
Svenska artilleriet isynnerhet att tacka för de
förbättringar, det i början af innevarande
århundrade undergick, och hvilka gjorde det till ett
af de första i Europa. Med vetenskapsmannens
insigter förenade Cardell krigarens
oförskräckta mod och detta till en mer än vanlig grad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
