Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gadd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gerlnglns.
GerDlngainant
627
mes s&som en nitisk och kunnig läkare och förde en
vidlyftig brefvexling med kollegium. Adolfsbergs
Iielsobrunn, nära Örebro, iständsattes af honom är
1760. — Namnet Gerlnglus är bekant 1
Svenska vitterbetens häfder. En Sven GerluglMs
hade skrifvit ett poem, kalladt: Jubelskald,
hvilket Hammarsköld benämner "ett misslyckadt
rim-verk", och
Gerlngius, Israel, kyrkoherde i Runtuna uti
Strengnäs stift, kontrakts-prost, theol. doktor och
riksdagsman 1800, död d. 28 Jan. 1811, i en
ålder af 62 år, berömmes såsom flitigt arbetande
på en förbättring af Svenska psalmboken.
Germain en Laye, 8:t, fredsslutet i. Det
afslöts den 29 Juni 1679 mellan Sverige och
Brandenburg, genom Frankrikes bemedling, emedan
kurfursten, stolt öfver sina onder kriget vunna
fördelar, vägrade att ingå på de föreslagna
vilkoren; men Ludvig XIV lät 40,000 man inrycka
i Cleve och Mark, och kurfursten nödgades
återgifva allt det eröfrade, utom den smala
landsträckan af Pomern, på andra sidan Oder, hvilken
afträddes åt Brandenburg, jemte halfva tullen i
Kolberg. Danske ministern underskref freden först
d. 2 Sept. i Fontainebleau. (Se vidare: Freden
i Lund.)
Geriuundared ,
regements-qvartermästare-boställe vid Elfsborgs regemente, beläget i Toarps
socken af Westergöthland, är anmärkningsvärdt
såsom Ryska kejsarinnan Catharina I:s födelseort.
I början af sjnltonde århundradet bodde bär
rege-ments-qvartermästaren vid Elfsborgs regemente,
Reinb. Rabe. Hans hustru var dotter till
kyrkoherden i Rångedala. De ägde 3 barn, och
deribland sonen Johan, äfven
regements-qvartermästare vid samma regemente, hvilken bodde på
Ger-mundared och dog 1684. Under det han gjorde
krigstjenst i Lifland, gifte han sig derstädes med
en enka, Elisabeth Moritz, och ägde med henne
en dotter, efter hans farmoder kallad Catbarina,
hvilken föddes 1682 på Germundared, sedan fadern
med sin hustru återflyttat till Sverige. Hon lärer
varit endast 2 år gammal då fadern dog. Modern
bådo derpå begifvit sig till sin födelseort, Lifland.
Catharina undergick sedermera flera besynnerliga
öden och uppsteg slutligen på Ryska thronen, såsom
gemål åt tsar Peter, under namn af Catharina I
Alexiewna. (Se vidare detla ord.)
Gerner, Antiers, son till en förmögen
handlande i Stockholm, född derstädes d. 18 Nov. 1632
och död d. 23 Febr. 1683, till följd af en illa
verkstäld åderlåtning. Han både varit informator
lor riksmarsken De la Gardies son, Gustaf Adam,
derefter, såsom guvernör for tvenne unga baroner
Leijonsköld, gjort med dem en vidsträckt utländsk
resa och blef efter återkomsten utnamnd till
protokolls-sekreterare vid stora kansliet. Ar 1671 blef
han politie-borgmästare i Stockholm, varvid 1672
års riksdag sitt stånds talman och adlades 1676,
hvarvid han bibehöll sitt förra namn. Hans son
Kerner, Albrekt, född 1682, gick i
krigstjenst, följde år 1704 hären till Polen och
befordrades 1707 till kornett. I slaget vid Holofzio
blefvo begge kapitenerne och båda löjtnanterne
vid kompaniet samt allt manskapet, med undantag
af 13 man, dels döde, dels sårade. Bland de
senare var Gerner, hvilken fått tvenne hästar under
sig skjutne; men icke desto mindre, då den
segrande konungen red förbi hans lilla återstående
trupp, saluterade honom med stumpen af det
ståndar han räddat, och hvars stång en kula krossat.
Carl förstod värdera denna tapperbet och lofvade
befordra honom, hvilket uteblef genom de
följande olyckorna. Fången vid Pultava, blef G., sedan
han, lik större delen af de öfrige Svenskarne,
nödgats deltaga i Peters triumferande intåg i Moskwa,
förd till den lilla Sibiriska staden Solikamski.
Ilär vistades han till år 1716, alltid sysselsatt
med tanken på sin flykt. För detla ändamål lärde
han sig fullkomligt Ryska språket, förvärfvade sig
tvenne bönders tillgifvenhet och öfvertalade dem,
med löfte om belöning, att bistå honom i bans
vådliga företag. Emedan han fått tillåtelse af
kommendanten, att gå på jagt så ofta han ville,
var det honom ej svårt att undkomma obemärkt,
och i sällskap med sina båda bönder, lyckades
ban, efter sex veckors vandring och otroliga
ansträngningar, att hinna till Archangel, dit han
anlände i slutet af Augusti. Här ingick han till en
Holländsk köpman, som var en medlidsam man,
hvilken lät honom, förklädd till matros, afgå med
ett Portugisiskt fartyg. Med detla kom han till
Lissabon, der Svenske konsnln förskaffade honom
medel att återvända till fäderneslandet, hvarest han
inträffade ännu är 1716. Konungen utnämnde
honom nu till kapiten vid samma kompani, hvars
standar han räddat. Han bivistade de återstående
fälttågen intill freden, hvarefter han utnämndes till
major i armén, med kapitens indelning vid
Jönköpings regemente, slutligen till öfverstlöjtnant vid
Östgölha kavalleri med öfverste-titel, R.afS. 0. år
1748, fick afsked år 1752 och dog d. 29 Sept.
1755. Med hans son, öfversten och riddaren af
S. och VV. O. Jabob Gerner, som dog
barnlös på Wenngarns kungsgård den 19 April 1794,
utgick denna adliga ätt.
GerniUKsiiinn kallas en af invånarne i en socken
på landet antagen handtverkare. l)e
handtverkerier, hvilka på detta sätt kunna utöfvas äro
skräddare, skomakare, glasmästare, smed och murare,
ehuruväl äfven andra såsom målare, snickare, m.
fl. stundom fått antagas. En sådan gerningsmnn
eller socken-handtverkare, äger icke att genom
arbete i städerne göra handtverks-embctena
intrång, hvaremot desse ej kunna förnekas att
arbeta äfven på landet. Formen för gerningsmäns
antagande är den, att socknemännen böras inför
häradsrätten, hvarefter konungens
befallningshafvande utfärdar fullmagt. En socken-handtverkare
är således ett slags tjensteman för socknen,
likasom i adliga privilegierna på 1600-talet de
handtverkare, som adeln ägde rätt att antaga för
husbehof, kallades embetsmän. Gerningsmän stå
under konungens befallningshafvandes och
kommerse-kollegii uppsigt, och fä, såsom antagne lor
socknens räkning, ej efter bebag lemna densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
