- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
170

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

170

Hand.

Handg&rdar.

var, bandhand, hvilken har små mest upprättstående
öron, mer eller mindre spetsig nos och långhårig
uppåt krnmböjd svans, samt är af samina storlek
tom räfven eller större, och hvaraf Lapphunden,
Schäferhunden, Björnhunden och Isländska hunden
utgöra underafdelningar. Jaylhunden, Pudeln,
Vind-hunden, Taxhunden, Blodhunden. (Se dessa ord.)
De många och i så hög grad olika arierna af
husbanden, tillika med den omständigheten, att man
ingenstädes funnit ursprungligen vilda utan blott
förvildade hundar, bar gjort det troligt, att den
icke utgör någon naturlig art, utan uppkommit
genom blandning af andra arter, såsom man
förmodar, af vargen, räfven och schakalen, hvartill man
har anledning deraf, att både bunden och
byn-dan para sig så väl med vargen som räfven, och
dermed frambringa fruktsam afkomma, samt att
vargen, tidigt fångad och tämd, ofta blifvit nästan
lika sä trogen, tillgifven och läraktig som
bunden. Dessa egenskaper utgöra annars dess
utmärkande egenskaper; men de omvexla dock nästan
lika mycket som dess yttre skapnad, i följd
hvaraf de olika arterna dresseras för olika ändamål,
alla äro likväl menniskans trogna följeslagare och
bebo med henne alla jordens zoner, samt hafva i
betydlig mån bidragit till utbredandet af hennes
välde öfver de andra djuren. Hundens
födoämnen äro egentligen kött af varmblodiga djur, så
väl färskt, som sedan det börjat öfvergå till
förruttnelse; men derjemte håller ban till godo med de
flesta näringsmedel, hvilka begagnas af menniskan,
så väl vegetabiliska som animaliska. Dess
parningstid är ej bestämd; men inträffar vanligen två
gånger om året, nemligen tidigt på våren och sent
på hösten, då hyndan är brnnstig 10—IV dagar,
samt går derefter drägtig 63 dygn, och föder då
3—10 blinda bvalpar, hvilka, efter 10—12 dygn,
fä ögon, i fjerde månaden börja öinsa tänder och
kunna redan i första året para sig, men först vid
två års ålder blifva fullvuxna, samt lefver 15 — 20
år. Hundens stora nytta för menniskan såsom
gärdvar, vallhund och jagtbund är allmänt känd.
I Kamtschatka och på Grönland begagnas ban
såsom dragare och af Söderhafsöarnes vildar
användes köttet till föda. Någon skada kan han
egentligen ej sägas åstadkomma, utom då han är
angripen af vattuskräck, hvarvid ban är i högsta grad
vådlig, i anseende till sin benägenhet att bitas, och
derigenom bibringar denna rysliga sjukdom, så väl
åt menniskor som andra djur. — Rühs berättar, i
sin Svea Rikes Historia, att bland de många dikter,
dem partibatet utspridde om Carl XII, var äfven
den, att ban lät bevaka ön Riigen genom hundar,
hvilka ställdes på vissa afstånd längs kusten, för
att genom deras skällande blifva underrättad om
fiendens annalkande, samt att ryttarne måste
patrullera efter hundskallet, hvarigenom deras
tjenstgöring gjordes bögst besvärlig.

Hund, l>»vi<t Danielssou, till Romelberg, var
hertig Carls kammarjunkare, blef befallningsman
på Waxholm och sedan på Elfsborg, hvilket ban
af oaktsamhet lät Danskarne eröfra; men som
ber-tig Carls folk sedermera återtog. Dog 1611. En

Daniel Hansson Hund, förmodligen dennes
fader, var litet poet och bar skrifvit ett slags
rimkrönika om Erik XIV.

Hundar! är den gamla Svenska benämningen pä
härad. Den förekommer i de gamla Svealagarne,
då Götalagarne deremot kalla häradet hterædh,
ha>-radh. Begge benämningarne hafva afseende på
räkneordet hundrade, hvilket i det gamla språket
hette hundrasdh, likasom hær, her också betyder
hundrade. Hundari utmärker ett antal af hundrade,
och denna förklaring bestyrkes äfven af Taciti
vittnesbörd; ty redan denne författare kände
Ger-manernes fördelning efter bundradetal, både i
krigs-skaror och med afseende på den borgerliga
författningen. Man bar likväl yrkat, att
bundrade-talet icke borde tagas efter orden, utan att det
blott betecknade ett större obestämdt antal. Det
är svårt att afgöra förbållandet, och säkert att
häraderna efterhand blefvo samhällen af olika
storlek; men flera omständigheter synas antyda, att
antalet hundrade från början låg till grund for
indelningen. (Se för öfrigt ordet Härad.)

Humldags-ferier kallas en hel månad midt på
sommaren, under skördetiden.

Hund- eller Krok-dansen, en lek, bruklig i
Norrland, hvilken utföres sålunda: Alla de i leken
deltagande karlarne sätta sig i rad, pä det sätt,
att den förste räcker högra banden emellan sina
ben ål den efterföljande, hvilken fattar den med
sin venstra, samt ger, på samma sätt, sin högra
band åt den efterföljande, o. s. v. bela raden
utföre, intill den siste, som vänder ryggen åt sin
föregående, och griper, med högra handen, på
ofvansagda väg, den åt bonom sträckta banden.
Den sista i raden bör vara en mycket vig karl,
om ban skall uthärda på sin plats. Efter en
polska ledes dansen af den förste i rund, bågformar,
vinklar, m. m., efter hans godtfinnande. Den siste,
som kallas kroken eller hundsvansen, sliter ondt
vid alla dessa rörelser, samt utgör ett slags
pag-giazzo för åskådarne.

Hundeberg i Lidhults socken af Kronobergs läo,
60 alnar högt och det högsta berget i länet, ehuru
det för öfrigt är kuperadt och uppfyldt af strödda
höjder och kullar. Ena sidan är ganska brant,
med en ihålighet, hvilken allmogen kallar
Sulare-stugan. Man har ifrån berget en utsigt af 8 mils
vidd.

Hunden far intet livar gäng ban hviftar
■ned svansen. Med detta gamla Svenska
ordspråk förstås, att man icke ger, så ofta det
begäres.

Huudüeeu, ett berg i Äppelbo socken af
Dalarne, ligger nära 800 fot öfver Dalelfven.

HundfUtter (Hieracium dubium), en mångårig växt,
hvilken förekommer på torra ställen i östra
delarna af riket. Ätes af kreaturen, men kan icke
odlas som foderväxt.

Hundgårdar. Under konung Fredriks och Adolf
Fredriks tid funnos tvenne sådana på Djurgården
invid Stockholm, den ena nära Blå Porten, den
andra vid Rörstrand. På sistnämnde ställe höllos, är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free