Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lexow.
Liber Pleoarlua.
603
bar haft (lera maoicipala uppdrag. Utgifvare af:
Bref ifrån Paris om dess utländska resa och
Åtskilliga medicinska uppsatser.
Lexow, grosshandlare i Stockholm, var invecklad
i oroligbeterna vid grefve Fersens mord den 20
Jnni 1810 och dömdes derföre till döden; men
benådades till lifvet och dömdes i stället till
landsflykt, samt lärer hafva dött i Köpenhamn.
Leyrit, Thorkel, en höfding, hvilken i slutet af
900-talet styrde Bohus län. Det enda man oin
honom känner är hans dödssätt. Då Sven
Tveskägg emottog Danmarks thron, anställde han ett
stort arföl efter sin fader, till hvilket äfven tidens
ryktbaraste hjeltar, Jomsvikingarne, inbjödos. Till
plägsederna vid sådana tillfällen hörde, att
gäster-nc, vid det horn, soin tömdes till den dödes
minne, skulle göra ett manligt löfte, hvilket sedan aldrig
kunde ryggas. En af dessa Jomsvikingar, Vagn
Åkesson, gjorde dä bland annat äfven det löfte:
att ej vända åter med ’lifvet, förrän han dräpt
Thorkel Leyra och sofvit hos hans dotter
Ingeborg. De anlände till Norrige, hvilket de
lofvat eröfra och dräpa Hakon Jarl. Dennes son
Erik Jarl och Thorkel Leyra med flere
höfdingar mötte dem i Hjorungavàg, der år 994 ett
af Nordens skarpaste slag hölls. Efter tre
dagars slag|ning och otroliga under af tapperbet
svek segern hjeltarne från Jomsborg. Vagn
Åkesson tillfångatogs, och fördes upp på land att
afrättas, tillika med flere af sitt folk. Med
sam-manbuudne fötter afvaktade de, sittande på en
trädstam, med onaturligt gäckeri sitt öde. Då
framträdde Leyra med en vxa i handen, och sade till
Vagn: "Du har gjort ett löfte att dräpa mig; men
likare synes nu att jag dräper dig", och derpå
började han mordet på Vagns män. Alen en särdeles
otmärkt Jomsviking frälstes af Erik Jarl.
Uppretad häröfver ropade Thorkel till jarlen: "Vill du
än gifva dessa män frid, så skall dock aldrig Vagn
komma undan med lifvet", och framstörtade med
lyftad yxa för alt uppfylla sin hotelse. I
detsamma kastade sig Vagns fosterbröder, som sutto
bredvid honom, framför Thorkel, sä att denne stupade
och släppte yxan. Vagn grep den i ögonblicket
och klöf dermed den Bohusländske böfdingens
hufvud, samt fick sedermera af jarlen Leyras dotter
Ingeborg till äkta, och hade sålunda Vagn
Åkesson uppfyllt sitt löfte.
Liared, annex till Böne, beläget i Redvägs härad
af Elfsborgs län, t J mil O.N.O. från Ulricehamn.
Den gamla kyrkan, af okänd ålder och belägen på
en höjd nära Tida-ån, raserades 1845. En ny
rymligare och herrlig tornkvrka uppfördes på
samma ställe, men på en utvidgad grund, af
byggmästaren Bergström från Slötå, som för sin
utmärkta skicklighet förtjenar att här nämnas. Vid
gamla kyrkan fanns Piblfeltska grafven, hvilken
uppmurades 1652 af en Piblfelt, kommendant eller
ståthållare i Jönköping. Nära Liareds kyrka
märkes en ännu ansenlig grönskande kulle, kallad
Ket-lilshög, hvarom traditionen förmäler att Kettil
Okristen (se detta ord), i barmen öfver sina samlidas
affall från deras fäders tro, ander kristendomens
kamp med hedendomen, icke mera ville trampa
samma jord, eller lysas af samma sol som de,
otan gick lefvande in i sin grafhög, der ban
förblef i mörker till både själ och kropp, intill sin
död. Icke utan märkvärdighet är Rolandsbacken,
belägen på ägorna till Lindås Börjagården.
Folket berättar, att den fått namn af en kung
Roland. Enda säteriet i socknen är Gudebo, J mtl.,
med vacker belägenhet vid Gulleredssjön,
tillhör kapiten Hampus Ebrenstråle. Socknen, som
utgör omkring ^ qvadratmil, och genomstrykes
af skogsåsen Hattisen, har en folkmängd af 665
persuner. Folket är barslädes, likasom i de
öfriga socknarne af pastoratet, böjdt för åkerbruk
och bandaslöjder. Å preslgårdsägorna i
modersocknen fanns en offerkälla, som blifvit
igenfylld på 1700-talet, för att undvika oordningar.
Inom samma socken märkes säteriet Lunnarp, 2
mtl. frälse-säteri, med underliggande 7 torp samt
3 mtl. frälse, har det vackraste läge vid sjön
Lön-nern. Ägare hafva varit slägterne Liljehöök,
West-feldt, v. Conow och Treffenberg. Tillbör nu frih.
Jean Fägerskjöld. Ibland pastorer inom detta
pastorat äro flere anmärkningsvärde, nemligen:
Mau-ritius (se detta ord), Tborerus, pastor 1647,
bekant för äreröriga processer med sin syster om
major Piblfelt på Gudebo; Nicol. S. Åhman,
bekant för sin vrede och sin ovanliga styrka; mag.
P. Loefvander, född d. 24 Aug. 1749, död d. 24
Febr. 1798, en lärd man, en Guds och folkets
vän; kontraktsprosten Claes Warholm, född d. 19
April 1786, död d. 17 Dec. 1837, införde den
absoluta nykterheten, verkade i stort och var
orubblig i sina beslut. Socknen innefattar 15y mtl. pä
en areal af 9,442 I unn|., af hvilka 628 äro sjöar
och kärr. Adr. Ulricehamn.
Libell brukar man kalla en bok af dåligt, och
särdeles af smädeligt innehåll. Med samma namn
betecknas dock äfven alla inlagor, som lemnas till
domstolar. Den allmänna regeln för sådana
skrifter är, alt de böra vara underskrifna af den part,
som ingifver dem. Emedan mången bland den
Svenska allmogen icke kan skrifva, sä får han
begagna biträde af skrifkunnig man, hvilken dä bör
utsätta under skriften sitt namn, saml titel och
adress. Skola ansökningar eller besvär inlemnas
af annor man än sakägaren sjelf, måste fullmagt
gifvas af denne. I stället för namn undertecknas
handlingar äfven med bomärken.
LibetiUua, omtalas såsom biskop Adaldagi
efterträdare i egenskap af nordens erkebiskop eller
allmänna själasörjare. Han efterträdde honom 988
och dog sjelf 1013. Skall hafva varit särdeles
from och dygdig, hvarpå anföras tvenne bevis,
det ena, att han var mycket blek, hvaraf kunde
synas att han ofta och strängt fastade, och det
andra, att han sällan visade sig för fruntimmer.
Liber IMeimrius kallades den dyrbara messebok
med förgyllda bokstäfver, hvilken konung Sigurd
Jörsalafar erhöll I ill skänks af patriarken i
Jerusalem, och sedan förvarades på altaret i
Kastelle-kyrkan i Kongahell, derifrån den bortröfvades af
Wenderne år 1135.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
