Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusdal - Ljuset tjenar andra, och tärer sig sjelft - Ljusfall - Ljushult - Ljuslaf - Ljusminna - Ljusnarsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förr än vid aftonvardsmålet. I hvardagslag spisar
allmogen vanligen fem gånger, nemligen, straxt
efter uppstigningen om morgonen, frukost, 2 till
3 timmar derefter morgonmål, vid middagstiden
middagsmål, vid slutet af efterm. aftonvard, samt
senare på aftonen qvällsmål. De födoämnen, som
vid hvarje mål förtäras, äro få och omvexla
mellan följande: bröd, antingen jäst eller ojäst, i
förra fallet bakadt tjockt, i det senare tunnt,
kalladt tunnbröd, af korn, blandadt med hafre- eller
ärt-mjöl, ost, mesost, torrt kött, mjölk, soppor,
välling, potates, strömming, sill och andra
fisksorter, samt mjölgröt. — Allmogens klädedrägt är
enkel; men snygg och till stor del oförändrad från
äldre tider tillbaka. Tillskärningen har dock
undergått förändringar från det groteska och
osmakliga till det nätta. Till högtidsdrägt bära de
förmögne af mankönet till hufvudbonad en grof
ullhatt, med hög kulle och smalt skygge, eller
vintertiden skinnmössa, samt, till sämre, röd
filtmössa, eller kaschett af garfvadt svart skinn; rock af
svart kläde med dubbla knapprader, i stället för
dylika af vadmal hopfästad med häktor, som förr
varit allmän och ännu begagnas vid mindre
högtidliga tillfällen, samt äfven i hvardagslag under
kall årstid, då lång fårskinnspels äfven nyttjas.
Under rocken bäres nu, i stället för den fordna
korta rocken af hvitt vadmal, liftröja eller jacka
af blått kläde eller vadmal, med dubbla rader
metall- eller hornknappar, korta byxor af samma
ämne, strumpor sydda af hvitt vadmal eller stickade
af groft ullgarn, skor eller kängor och stöflar.
Qvinnornas bättre beklädnad utgör svart eller brun
bindmössa af sidentyg med slätt stycke, försedt
med en smal spets, men ock ofta, till sorgdrägt,
utan sådan; svart eller blå klädes- eller
vadmalströja, med korta från kroppen utestående skjört,
fodrade med rödt kläde; kjortel af kamlott,
bombasin, eller hemväft blått eller brunt ylletyg, tätt
rynkad baktill uppåt midjan, förkläden och
halsdukar af olika slags tyg och färger, samt röda
strumpor och kängskor. I hvardagslag bära gifta
qvinnor mössa af kattun, med slätt stycke,
hvaremot alla ogifta hafva bart, väl kammadt hår,
baktill hopflätadt, stickad ylletröja eller lång pels
af fårskinn, hemväfd grof yllekjortel, förkläde,
kängskor och röda strumpor.
Boningshus-byggnaden gränsar hos mången till öfverflöd, består icke
sällan af två våningar, hvardera indelad i två
större samt ett till två mindre rum, hvilka dock
icke begagnas oftare än vid högtidliga tillfällen,
utan stå dessemellan obebodda, städade eller till
förvaringsrum för åtskilliga bättre husgerådssaker.
Man ser här en mängd med bondgårdar, hvilka
mera likna herresäten, än allmogens i allmänhet
anspråkslösa bostäder. I hvardagslag bebos en
stuga med en till två kammare, belägen vid
ladugårdshusen, hvaruti de flesta hushållssysslor
förrättas. Under vintern vistas likväl qvinnorna nästan
alltid uti fähuset, och verkställa der sin spånad,
m. m. Under samma årstid hafva ock de ogifta
qvinnorna sina hvilorum der nattetiden. — I
allmänhet är allmogens sinnelag vänligt och
saktmodigt; men icke fullkomligt upprigtigt och pålitligt.
I begge fallen gifvas dock många undantag.
Mindre än uti en och annan närgränsande socken
öfvas här våldsamheter, stöld och bedrägerier. —
Såsom en anmärkningsvärd sällsynthet må nämnas,
att ifrån 1708 till 1822, med undantag 1725,
ingen laga af- och tillträdessyn blifvit hållen på
pastorsbostället, äfvensom att pastorerne, hvilka
under hela denna tid voro 8 till antalet, antingen
genom födelse eller giftermål voro beslägtade med
hvarandra, undantagandes en, som lefde här från
1797 till 1800. Socknen hör till 1 kl. konsist.
Den består af 122 1/5 oförm. mtl och har 4,367
invånare. Dess areal utgör 381,140 tunnl., hvaraf
35,000 är sjöar och kärr. Adr. Ljusdal.
Ljuset tjenar andra, och tärer sig sjelft,
ett gammalt ordspråk, hvarmed förstås att, mången
tjenar andra, så att han sjelf förlorar derpå.
Ljusfall, i Hellestads socken af Östergöthland,
är redskaps-hammare för ortens behof, har 1 härd
och 30 Skepp:d priv. årligt smide, med 6 Lisp:d
hammarskatt. Smidesstämpeln är ⋮ D ⋮
Ljushult, annex till Sexdräga, beläget i Kinds
härad af Elfsborgs län, 1 1/4 mil S.S.O. från Borås.
Kyrkan förstördes genom mordbrand år 1656, är
nu af träd och skall vara bygd före 1665, här
märkes: Aranäsholm (se detta ord). Socknen
innefattar 15 mtl. och har 960 invånare. Dess areal
utgör 9,211 tunnl., af hvilka 460 äro sjöar och
kärr. Adr. Svenljunga.
Ljuslaf (Lichen candelaris), en lafart, hvilken
förekommer på trädens bark, trädväggar, murar
och stenar, öfverallt i riket, och användes dels i
Småland för att färga talgljus, dels ock till
färgning af ylle.
Ljusminna, Ångermanlands dialekt, betyder
köpskål.
Ljusnarsberg eller Nya Kopparberget, en
socken belägen i Nerikes län, innefattande Nya
Kopparbergs bergslag, samt utgör ett konsist.
pastorat af 3 kl., 8 1/4 mil N. från Örebro.
Socknen består af 11 3/4 mtl. och har 4,582 invånare.
I socknen idkas någon kopparverksrörelse, men
den hufvudsakliga består i tillverkning af tackjern ,
något gjutgods samt stångjern. (Se härom Nya
Kopparbergs bergslag.) Redan år 1544 lära
Finnarne, ortens förste bebyggare, hafva grundat
ett nybygge å Salboda gård, vid sjön Ljusnaren
eller Hörken. Troligen hade genom digerdöden
år 1350, äfven denna ort med dess bergsbruk
förfallit i ödesmål; men det är dock först efter
det härstädes år 1628 anlagde kopparverk, som
grunden lades till ortens nuvarande odling.
Inbyggarne gjorde ansökning om egen prest, och ställe
att bygga ett kapell utsågs för dem vid Björken
år 1629; trettio år förut hade ingen bott på
detta ställe. Henrik, en Finne från Wermland,
började då att bygga der, och mest alla som bodde
der nämnde år voro hans mågar och slägtingar.
Bland de uppfunne grufvorne må nämnas de s. k.
Finngrufvefälten, Norr-Hörks koppargrufvor,
Yxsjöfälten, Tysk-Grufvefälten, Ljusgrufvan, m. fl.
Inom socknen finnas silfvermalms- och blymalms-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
