Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
244 Psalmbok.
Berednings- och Taxerings-kommittéerna, af hvilka
den förstnämnda föreslår beloppet eller värdet,
hvarför hvar och en skall taxeras, och den andra
påför sjelfva bevillnings-beloppet.
Pröfnings-kom-mittéen åter granskar taxeringen, och pröfvar de
anmärkningar, som kunna göras emot den beslutade
taxeringen, somt gör rättelser i densamma.
Pröf-nings-kommit téen samlas emot bösten, sedan de
andra begge kommittéerna varit tillsammans tidigare
på året. De äro flere inom hvarje län, så att
hvarje kommitté blott har en socken, eller
åtminstone elt mindre distrikt, pröfnings-kommittéen är
blott en i hvarje län och utgöres af ledamöter,
som landshöfdingen utser ibland dem, hvilka
taxerings-kommittéerna föreslagit. Fyra ledamöter
kallas ur hvart och ett af de fyra riks-stånden och
dessutom fyra ståndspersoner. Lands-kamreraren
är tillstädes å kronans vägnar; landshöfdingen är
ordförande. Stockholms stad har sin egen
pröf-oings-kommitté, under ordförande af
öfver-stålhål-laren, och bestående af: tre af ridderskapet och
adeln, tre prester, två af magistraten och tolf
borgare.
Psalmbok. Den Svenska kyrkans psalmbok
förskrifver sig ytterst från reformationens tidehvarf,
då gudstjensten började hållas på modersmålet.
Andliga sånger på Svenska språket funnos likväl
redan under katbolska tiden. Latinska psalmer
sjöngos länge, jemte de Svenska, så att till och
med i 1695 års psalmbok några Latinska psalmer
finnas qvar. Den Latinska sången var likväl då
längesedan afskaffad i kyrkorna. Den första
Svenska psalmboken utkom 1530, flera andra följde
sedan tid efter annan, och begagnades vid
gudstjen-sterna. Svenska församlingen bade ännu ingen
gemensam psalmbok, förr än erkebiskop Spegel och
biskopen i Skara, Jesper Svedberg, utarbetade en
sådan, hvilken granskades af en kommitté af
erkebiskopen, biskoparne och superintendenterne, samt
anbefalldes af konung Carl XI till allmänt bruk, år
1695. Denna begagnades nu ända till år 1819, dä
den nuvarande psalmboken stadfästes. Den bade
länge varit i fråga. Det första utkastet uppgjordes
på 1760-talet af en kommitté, bestående af
Stockholms kyrkoherdar, biträdde af en musikus. Men
saken förföll tills vidare. Under Gustaf HI:s
regering bragtes den åter å bane af presterskapet.
En ny profpsalmbok utkom 1793, kort före
jubelfesten; den var utarbetad af konsistorierne; en
kommitté nedsattes, utan att likväl ännu på länge
något bufvudsakligt blef uträttadt. Enskildta försök
utkommo af professorerne Ödmann och Dahl, saml
af Chorieus, Wallin och Franzén, och en kommitté
nedsattes 1811, som utgaf en ny profpsalmbok
1814, hvarefter följde en dylik, serskildt
föranstaltad af Wallin 1816, ehuru med bidrag af flere
författare. Denna sistnämnda ligger till grund för
den nu till offentligt bruk antagna psalmboken, som
konungen stadfästade 1819. Den anbefalldes dock
ej till bruk, utan det lemnades hvarje församling
frihet att begagna antingen denna nya eller den
gamla 1695 års psalmbok. Den nya innehåller 500
psalmer, således något mera än den gamla, hvilken
Psilander.
bar 413. Eo stor del af de gamla psalmerna äro
bibehållna, med någon förändring; de nya, som
tillkommit, äro mest originaler; en och annan dock
öfversättning.
Psalmodikon. Se: Dillner.
Psilander, Gustaf von, född d. 16 Ang. 1669
i Stockholm, der fadern var inspektor i
kammararkivet. Sonen, som följt en rådman
Hagemei-ster till Pomern för alt lära Tyskan, blef, 18 är
gammal, kompani-skrifvare vid amiralitetet, gick
sedan i utländsk sjötjenst, hvilken han börjnde
som matros på Holländska flottan, bemkom och
blef underlöjtnant vid amiralitetet, men avancerade
så, att ban år 1703 var kapiten på
50-kanon-skeppet Oland, med hvilket ban koovojerade
handelsfartyg till Holland och England. Då ban är
1704 var nte i samma förrättning, träffade ban d.
27 Juli vid Orfordness en Engelsk eskader, under
kommendör William Wbetstones befäl. Denne bade
den djerfbeten att fordra, det fartyget skulle
pal-ma in vimpeln och hissa bramseglen för
Brittiska flaggan. Då P. icke kunde ingå på en
sådan fordran, fick han ett lag från det främsta
Engelska skeppet Worchester. Härpå svarade P.
med ett annat, som tvang Engelsmannen att draga
sig undan. P. sökte komma från den olika
striden, men hvilket ej lyckades, emedan de Engelska
skeppen voro bättre seglare än bans. Ilan måste
således hålla ut i 4.i timmar emot de nio
Engelska skeppen, som tillsammans förde 454 kanoner,
och då flera af hans egna voro demonterade,
andra ej kunde begagnas, ban på alla sidor var
omringad af fienden och tillräckligt upprätthållit sin
flaggas ära, ansåg ban sig ej längre böra
blottställa sin tappra besättning, af hvilken ban,
märkvärdigt nog, ej förlorat mer än 16 döde och 27
sårade. Ilan upphörde nu med elden, strök likväl
ej flaggan, utan hissade den i sbau till tecken,
att ban befann sig i nöd. Engelsmännen upphörde
nu äfven med sin eld och förde-det Svenska
skeppet till England, der det, på Brittiska regeringens
bekostnad, reparerades och återställdes, samt dess
käcke befälhafvare fick en guldvärja af drottning
Anna. Märkvärdigt nog erhöll han ingen belöning
af sin egen monark, Carl XII, ehuru hans bragd
var helt och hållet i dennes smak. Han deltog
sedan i flottans expeditioner, befordrades först
småningom, blef 1712 schoutbynacht och adelsman,
sedan vice amiral, amiral, landshöfding på
Gottland och friherre. Ilan flyttades 1728 till
Kalmar, hvarvid Gottlands allmoge förärade bonom,
såsom tarksambetshevis, en stor silfverbägare.
Blef 1734 president i amiralitets-kollegium och
afled d. 18 Mars 1738. Var en kunnig, bildad
man, af en aktningsvärd karakter. Svenska
akademien slog 1831 öfver honom en minnespenning.
Hans son,
Psilander, Pelir von, född d. 20 Sept. 1702,
gick den civila vägen, blef, vid 21 år, kanslist
vid utrikes expeditionen, sedan assessor och
hofrättsråd i Åbo hofrätt, hvilken sistnämnda plats
han dock utbytte mot assessors-embetet i Svea
hofrätt, handsekreterare hos kronprinsen Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
