Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skällnora.
pà KiOleryhed d. 24 Febr. 1611 en träffning
mellan en Svensk och en Dansk rytteritrupp, den
Danska anförd af konung Christian IV sjelf. Han bade
med sin bäst sjunkit ned i ett kärr och var nära
alt bli tillfångatagen af Svenskarne, då öfverste
Barnekow tvang bonom att rädda sig. "Jag
lemnar", sade denne käcke man, "åt konungen min bäst,
fienden mitt lif och åt God min själ." Christian
bade knappt hunnit undan, förrän Barnekow
angreps af Svenskarne. Han sprang opp på en sten
och försvarade sig en stund mot öfvermagten, men
stupade slutligen. Allmogen visar ännu några
röda strimmor och en rödaktig mossa på stenen,
som den tror vara efter Christian Barnekows bär
gjutna blod. Danskarnes nederlag var för öfrigt
sä fullkomligt, atl konungen endast med några få
ryttare kom undan till VVarberg. — På heden står
en 9 aln. hög sten, som några vilja påstå vara
en minnesvård, rest i anledning af denna träffning,
men hvilket icke är fallet. Sagan förmäler, att
den är ett svärd, tillhörigt en af tvenne jättar,
som bär kämpat med hvarandra och efter striden
nedstuckit i jorden sina svärd, som förvandlats till
sten. Det andra bar försvunnit. Adr. Warberg.
Skällnora kungsgård i Frestads socken i Upland,
3J mtl., innehades fordom af Carl Ulfsson till
Tofta, som 1389 testamenterade godset, jemte
dess qvarnar, till Wadstena kloster. Det lärer
likväl sedan blifvit ulbytt derifrån, ty det ägdes
1610 af riddaren Knut Bonde; men Erik XIV
skänkte det 1561 åt d. v. ståthållaren, sedan riksrådet
och amiralen Clas Cbristersson Horn. Genom
reduktionen återföll det likväl till kronan 1681. Här
stod fordom ett stort stenhus af 3 våningars höjd
med dubbla flyglar, aftecknadt i Dalbergs Suecia,
men hvilket nedrefs 1640, och ett annat
uppfördes i stället. En vacker trädgård är bär anlagd
på det ställe, hvarest förut varit en sjö.
Skällviks moderförsamling, med S:t Annæ kapell,
ett regalt pastorat af 2 kl. i Linköpings län och
stift, Hammarkinds härad och kontrakt, vid
Östersjön, mil från Söderköping, består af
531-bemman, uppskattade till 281,293 R:dr, med en
folkmängd af 1,296 personer och en areal af 17,241
tonni., hvaraf 250 äro sjöar och kärr. Socknen
tros ha fått sitt namn af klockorna i den kyrka,
som vid kristendomens början bär byggdes, och
hvilka hedningarne i sin förtrytelse kallade
"skällor." Jordmånen är stenbunden, men icke dålig.
I socknen finnes en enda insjö, Träsken, men som
småningom igengrundas. Kyrkan, som är ganska
gammal och varit helgad åt jungfru Maria, var
fordom en korskyrka, men har småningom blifvit
tillbyggd, så att hon nu är fyrkantig. Altarlaflan
är en skänk af pfaltzgrefvinnan Elsa Elisabeth
Brahe. Bland fornlemningar förtjena nämnas en
gammal dopfunt af sten, soin skall ba funnits i
Stegeborgs slott, samt lemningar efter en skans på
Ekenön, kallad Etlersunds skans. — I socknen
ligger Stegeborgs kungsladugård och ruinerna efter det
gamla slottet (se: Stegeborg). Herreborum (se
detta ord) och Degerkof eller Degerhufvud, ett
beru-stadt säteri om 2 hemman med en manbyggnad af
Skära Ltd. 593
träd, en vatten- och en väderqvarn jemte sig. —
Prestgården bar en utmärkt god trädgård och en
vacker park, anlagda af prosten Brunnius, som
1803 tillträdde bostället, och, såsom det beter
bos Widegren, "med ospard möda och kostnad
omskapat det till ett af de vackraste i Östergöthland.’’
Adr. Söderköping.
gkäuinitt betydde fordom äfven hus, tak.
Korn-skiamma (spanmålsbod).
Skämningsfors, o | mtl. säteri med flera
underliggande hemman och 15 jordtorp i Brandstorps
socken i Skaraborgs län, 4 mil från Jönköping
och 2j- mil från Hjo, har ett utmärkt vackert
läge vid Wettern och en å, som genomströmmar
deo bit börande trädgården och parken.
Manbyggnaden är ett 2-våningars stenhus i Toskansk stil.
Åkerjorden är god och på ägorna växer en icke
obetydlig skog. Hit hör en såg och en qvarn.
Skämt i lida slår vät titi lida, ett forntida
ordspråk antydande skämtets behag och nytta, när .
det med förstånd och i råttan tid användes.
Skämteuianad kallades bos de gamle den
månad af året, som börjades med första
nytändningen, till följd af de lekar, gästabud och
förlustelser, som då förebades. Dess egentliga namn
var Tborsmånad och äfven Juletunglit.
Skänkleken, Smussla sko, Skifta bocken.
Skifta uiakar, Suiiareleken, SUka efter
musik, Sisslas barnsiil, Sko hästen, Stån*
ga vägg, m. fl., äro folklekar, kända i de flesta
landsorter och beskrifna i Arwidssons "Svenska
Fornsånger", Del. Ill, sid. 426 och följande.
Skär, i gamla Svenskan detsamma som det, och
skära, dela. Det beter i Uplandslagen: "Tba skal
ban sväriæ, at aterfang, sum framme liggia, äru
bans skær ok hemul." (Då skall ban svärja att
de saker, som blifvit bonom afhända, men ban
återfått, äro bans del och lagliga tillhörighet.)
Skära Lid, en romantisk bergformation pä
gränsen af Cbristianstads och Malmöbus län samt af
Onsjö och norra Åsbo härader, utgör en ansenlig
dal, börjande litet norr om en gård kallad Konga
ö, och derifrån gående nära ^ mil i NO. till
gårdarna Lierna och Allarp. Namnet Skära Lid bar
den fått af Skära-ån, hvilken genomflyter den s. k.
Söderåsen, en af Skånes betydligaste
böjdsträckningar och sedan genom Bonarps bed faller ut i
Rönne-å. I Tbersners "Sverige" äro tvenne
teckningar deraf, tagna vid ett ställe kalladt Hjorta
Knipan, soin fått sitt namn deraf, att hjortar
stundom vågat sig ut på bergets yttersta spets och
derifrån nedfallit i djupet. Det säges i nämnda
arbete: "Sjelfmant intager den föreställningen
åskådarens själ, att den våldsammaste flod med
jern-slyrka på en gång bär nedstörtat, lösslitit och
sammanvräkt klippor, ekstammar och grus, och
nu löper helt stilla, i bottnen af dessa afgrunder,
den obetydliga Skära-ån med ringa vattenmassa,
nästan öfverallt vadbar och af 12 till 20 fots
bredd; dess låga och krökta stränder äga de
skönaste omgifningar, hvilkas motstycken på ett stort
och förvånande sätt bildas af de kringstående
ofantliga bergmassorna. — Vid en undersökning finner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
