Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thunberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66 TjKngvide-ilenen.
Tjäriiltrtiiining.
en bond och några andra mindre tydliga bilder,
innehållet af det öfre fältet, hvilket för öfrigt
bar utseende af ett halft, något högt
cirkelsegment, och är rundt omkring omgifvet af en bred
kant eller bård med slingor i form af valknutar.
Derjemte finnes der dock äfven en rune-rad af icke
obetydlig längd, hela 29 till 30 tum lång, som
dock, tyvärr! genom tidens åverkan är alldeles
oläslig. — Stenens nedre fält framställer bilden
af ett fornnordiskt vikingaskepp eller drake, med
mast, segel, tåg och åtskilliga personer på
däcket. Draken är så stor, att don med sina
tillbe-bör intager bela fältets yta. Så väl för- som
ak-terstäf äro bögt uppstigande (motsvara halfva
drakens längd) och begge sluta i spiralformiga
rosetter. Drakens längd på stenen är omkring 1 aln.
Seglet är nära lika långt som fartyget och 13 tum
högt, samt tecknadt med ett glest och på sned
gående nät, hvars maskor äro så stora, att en af
de om bord befintliga personerna skulle kunnat
krypa igenom dem. Detta segel företer dessutom
den egenheten att vara djuphugget, då allt annat
framstår i basrelief — likväl så, att der
maskorna mötas och korsa hvarandra, intet är
borthugget. På hvardera sidan om masten synas 4
figurer och längst bakuti draken ses en figur i
sittande ställning, som förmodligen skall beteckna
styrmannen. Alla de öfriga figurer, soin bär ses,
äro stående och tyckas sysselsatta ined de från
seglet nedhängande tågen. Från seglets nedra kant
nedhänga nemligen parvis tåg, hvilka snart
förena sig till ett. Något tecken till åror synes ej.
Hvartill dessa bängtäg tjenat, synes nu mera
osäkert; men sannolikt bar ändamålet med dem varit,
att genom flera nedhängande tåg, som man
antingen fäste vid däcket, eller i hvilka manskapet höll
under seglingen, hålla seglet uttredt och styft för
vinden. Stenens yta bar dock blifvit skadad, sä
att däckets främre del ej mera kan urskiljas. På
dess nedra fält befinner sig äfven en rune-rad,
hvars runor till en del möjligen kunna läsas.
Sannolikt är, att denna stympade runskrift innehållit
namnet på den sjöbjelte, öfver hvilken vården
fordom blifvit rest, under det att öfre fältets
bildristningar snarare synas vara af mythiskt innehåll.
Eu ritning af denna sten verkställdes år 1844 af
magister Carl Säve, hvilken under en antiqvarisk
resa på Gottland först observerade stenen, och
genom ett af Upsala-studenterne, under deras resa till
Köpenhamn år 1845, gjordt frivilligt sammanskott
har stenen sedermera ytterligare blifvit med mera,
noggrannhet afritad och hägnad, hvartill ägaren
af Tjängvide gård verksamt bidragit. Sannolikt
synes vara, att denna hedniska runsten, hvilken
förmodligen föreställt Sleipoer med dess höge
ryttare, Asaguden Odin, under kristendomens första
tid af det då nyväckta religionsnitet blifvit ansedd
såsom förargelseväckande, och att den för den
orsaken, såsom alltför starkt påminnande om de
gamle gudarne, blifvit nedgräfd och undangömd i
jorden. Älskogs socken, der Tjängvide-stenen
blifvit funnen, stöter i öster till Östersjön och bildar
jemte några närgränsande socknar och holmar eo
hamn, kallad Ljugarn, hvilken äfven nu ej är
obesökt, och under den fordna vikingatiden sannolikt
varit vida mera begagnad, hvarom otaliga, nästan
vid hvarje steg bär förekommande, forntida
begraf-ningsplatser vittna.
TJnrby, annex till Weinge, är beläget i Hoks
härad af Halmstads län, ^ mil ifrån Laholm, vid
hafvet. Socknen är en strandbygd och något
bördigare än den mera skogslupna moderförsamlingen.
Socknens byar och lägenheter äro Tjdrby by,
l>agg-arp, Ellestorp, Segtaherg och Karragdrd. De båda
sistnämnda hemmanen lida brist på bränsle och
stängselämnen; men åboerne idka med fördel
saltsjöfiske, isyunerbet af lax. Bristen på skog
er-sättes här och der af torfmossar. Sockenkyrkan
är byggd till två tredjedelar af tegel och lill en
tredjedel af gråsten, och berättas vara tillbyggd
af drottning Margaretha, soin i denna trakt någon
tid uppehållit sig. Biand fornlemningar
förekomma på Tjärby bys inägor, icke långt ifrån kyrkan
och landsvägen, på höjdsträckningen örelid, en
mängd ättekullar och bautastenar, hvilka synas
tillkännagifva, att stället fordom varit en valplats.
Bland dessa bautastenar är en 4 alnar hög, och
framställer for de på landsvägen förbifarande
bilden af en lutande menniska, hvarföre den äfven
af folket i orten kallas Krokslenen. Trenne i
bredd liggande ättehögar på Ellestorps utmark
kallas TrehOgarne. Socknen håller 14} mtl. med
427 invånare på en areal af 4,629 tunnl., hvaraf
25 äro sjöar och kärr. Adr. Halmstad.
Tjärntnrt, annex till Kettilslad, är beläget uti
Kinds härad af Östergöthlands län, mil S.S.O.
från Linköping. Kyrkan är 43 alnar läng och 24
bred samt har en vacker altartafla. Säterier äro:
Bersebo, 1 mtl. frälse och Skedevi, 2 \ mil. samma
natur, ined vacker åbyggnad och en Engelsk
lust-park, belägen mellan sjöarna Asunden och Sommen.
Beck- och tjärutillverkning, brädsågning, fiske m.
m., äro här binäringar. Ett brant berg i denna
socken bär namnet Borgberg eller Friberg, och bar
lemningar efter en borg, soin der fordom funnits.
I närheten af Bimforsa ström, der gästgifvaregård
är belägen, var fordom ett med jordvall och graf
omgifvet fäste, vid namn Forshohn, och i denna
trakt mötte Dacken vid sitt upprorståg ett sådant
motstånd, att han ej kunde framtränga längre.
Socknen innehåller 44 mtl. med en folkmängd af
2,098 personer på en areal af 27,818 tunnland,
hvaraf 5,600 äro sjöar och kärr. Adr. Linköping
och Linnäs.
TjKrubrniiiiing. Denna tillverkning bar ända
till senaste ären idkats såsom hufvudsaklig
binäring i flera socknar af Weslerbolten, såsom i
Skellefteå, Norsjö, Lycksele, Degerfors, Nysätra,
Bygdeå och Åsele, äfvensom Öfver-Torneå,
Öfver-Kalix, Båneå, Luleå och Piieå i Norrbolten. Mest
idkas detla arbete upp i skogsbygden. Dermed
börjas då på höstetiden efler slutad bergning, på
sä sätt, att två eller oftast flere personer,
försedda med matsäck, begifva sig med hästar och
redskap upp ät lallbedarne. ofta på flera mils
afstånd, och der uppbryla de feta kådiga tallstub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
